Kollar på David Hellenius show på tv och ser att Carolina Gynning är där. Med svart fodral och platt mage talar hon om att hon är gravid. Jag tror att det är i vecka 12. Man får se bild på fostret taget från hennes mobil och det måste ha varit så tidigt, så tidigt, för inte kan jag då se något som liknar ett barn.
Varför vill man berätta i tv? När det är så himla tidigt. Jag slutar aldrig att förundras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
När jag gjorde mitt senaste försök skulle jag ha resultatet innan serien var över. Och om det var positivt ville de "förstås" lägga in ett vad hände sen-avsnitt på webben. Nu var det ju positivt/negativt inom loppet av dagar så det blev aldrig aktuellt. Men jag var väldigt tveksam. Å ena sidan hade jag kunnat göra det, öppen med att det bara betydde just gravid och inte att jag skulle få barn - å andra sidan var jag inte säker på att uppskatta att ännu fler visste om det. Fast jag bloggar ju försök nu så på ett vis... men nej. I bloggen kan jag förklara, och det blir självklart att graviditet inte är detsamma som att man får barn.
FC: Fast när jag kollar på t ex "Drömmen om ett barn" eller programmet som du var med i tänker jag inte alls så, att det är konstigt att dela med sig. Då är det självklart att man får se allt, om de som medverkar tycker det är ok förstås.
Hmm. vad beror det på, att jag tycker så annorlunda i fallet med Gynning? Att jag saknar ödmjukheten, det där "om allt går bra"? Att jag har svårt för själva Gynning kanske. Förmodligen skulle hon öppet tala om i fall hon fick missfall också, så fine. Alla behöver inte vara en mussla som jag har varit (är) heller...Och kan inte vissa få vara så där naivt lyckliga? De som inte har samma erfarenheter som jag (vi), utan att jag ska reta mig på det? Men som sagt, det kan vara kvinnan i fråga som får mig att gå igång...
Skicka en kommentar