Fastern

Det är mörkt ute och jag hör hur det knackar på dörren. Barnen är i hallen med mig när jag öppnar. En tjej jag inte känner igen står där ute.
"Hej" säger jag och hon det samma. Sedan blir det tyst. Det känns som en minut.
"Vill du har hjälp med något? Jag tror att du har gått fel" säger jag och tar upp Gittan på armen.
"Sambon" säger hon. "Är han hemma?" undrar hon.
Jag tänker att det måste ha något med hans jobb att göra.
"Han är på väg hem. Kan jag hälsa något?"
"Jag är hans syster" säger hon och jag blir tyst igen.

Hon är systern som han inte har någon kontakt med. För att han har slutat att höra av sig till delar av släkten. För att de är struliga. Han orkar inte mer, säger han. Nu står hon här i min hall. Syrran jag inte har sett på åtta år.

"Kom in" säger jag. "Han kommer nog snart."
Vi pratar om bilresan och vad hon gör i Stockholm. Om att hon gillar våra vardagsrumstapeter. Och jag tänker att han borde dyka upp snart, Sambon. Det gör han och han visste om att hon skulle komma. Hon ringde honom tre minuter innan hon knackade på vår ytterdörr.

Vad säger man till en femåring om en kvinna som plötsligt dyker upp? Det här är din faster som du aldrig har vetat om. Hon har två barn som är dina kusiner. Förrsten har du två fastrar till och en farmor, men henne har du frågat om förut. Jag svarade då att pappa har en mamma. Men att de inte umgås. Så egentligen har du en farmor, men vi kommer inte att träffas, för pappa vill inte. (Och den jävla kärringen har inte grattat till dig och Gittan, när ni föddes. Inte ens ett vykort bemödade hon sig med. Så det är över. Men nej, det sa jag inte.)

Jag talar om att "Det här är pappas syster." men inget mer ingående. Jag presenterar henne inte, för jag vet inte om det är hon som är Hanna eller Jonna. Konstigt egentligen. "Jaha" säger Prinsen "När börjar julkalendern?"

Hon äter med oss och vi pratar. Om deras släkt, den släkt som också är mina barns. Men som mina barn inte kommer att träffa. Sedan sätter Sambon på kaffe. Vid sju åker hon vidare. Syrran, fastern som jag först inte kände igen. Utan trodde var någon som bara knackat på fel dörr.