Det pratas mycket om barn och graviditeter bland kompisarna och bara i helgen har jag fått reda på detta:
A vill sluta amma och få tillbaka sin mens för att kunna göra ett syskon till Lillan.
M har fött sitt andra barn (på två år.)
J är gravid. Äntligen gav mannen med sig, hon som längtat länge. Det tog sig på två månader.
K har kört på i två år och gör nu utredning.
Och jag, jag kör på och sitter i tystnad utan att bjuda på mig själv och min story. Tyck gärna att jag är snål, en dag kommer alla få veta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag väntar med fasa på den där diskussionen. En del av mig vill täppa till käften på dem och berätta precis hur överjävligt svårt allt har varit. Å andra sidan anser jag inte att de har med det att göra - de skulle ändå inte förstå.
Jag tycker inte att du är snål. Ibland känner jag mig verkligen så sprickfärdig av olycka så jag bara vill skrika ut vad vi håller på med och hur jobbigt det är. Men allt som oftast vill jag verkligen att detta bara skall vara en sak mellan mig och min man, att det inte är något som någon annan har med att göra och att det inte skulle behöva vara en så stor del av det samtal som pågår. Så personligen är jag inne på din linje och tycker inte att du är snål för fem öre.
Skicka en kommentar