Dra in näsan tack!

Fick ett meddelande på svararen igår. På göteborgska säger en kompis som jag inte umgås mycket med alls:

"Anna-Bell! Tjena! Hörde av Katarina (gemensam kompis) att du har svårt att ses på kvällarna eftersom Prinsen ska tutta. Detta får du ju sluta med hörru. Anna-Bell, alla behöver fri tid även på kvällstid. Han är ju stora karln, Prinsen. Men ärligt talat får du hålla på som du vill men det är tråkigt att vi inte kan ses på restaurang. Men visst, jag kommer gärna på middag hos dig om det går".

Jadå. Jag vet att Prinsen är över ett år. Jag vet att det är jag som lägger honom varje kväll eftersom han vill tutta då. Jag är medveten om att detta binder upp mig men inte Prinsens pappa som i godan ro kan ligga kvar i soffan eller ta en sväng på stan. Visst vet väl jag att Prinsen inte behöver äta på natten.

Men.

Jag har längtat efter Prinsen länge. Jag tycker inte att det är så himla jobbigt att jag inte kan gå ut själv på kvällstid när jag får vara med honom. Detta är en tid som är nu. Sedan kommer andra tider. Jag tror att längtan efter mitt barn har format mig. Den har gjort mig mindre rastlös och mer flexibel. Bland annat. Att jag ammar Prinsen till sömns på kvällen är min sak, vår sak i vår lilla familj. Nu är det så. Sedan kommer det att ändras. Vet inte när. Några halvhjärtade försök har gjorts men till sist har vi hamnat i det invanda och en del menar att det gör trygga barn, att amma länge och att låta barnet somna vid bröstet. Själv tror jag att man måste göra det som passar en som förälder och det som passar barnet. Många gånger har jag tänkt att det är bra att jag ammar Prinsen ännu, för de gånger han har varit sjuk (han är nu inne på fjärde öroninflammationen) har jag bland annat märkt att han har varit dålig för att han har legat vid bröstet mycket. Han har inte skrikit några nätter utan han har tuttat mycket och förmodligen funnit tröst och ro där.

Hur som helst retar det mig när människor ska tycka så mycket, som min kompis på telefonsvararen. Visst kan jag tycka att hennes treåring borde vara blöjfri men det säger jag inte till henne. För jag vet inte ett skit om hur de har hemma, vilken deal som gäller för dem eller hur de gör med saker och ting. Och det angår inte mig.

Lägg inte näsan i blöt utan snyt den, håll in den och låt mig slippa lyssna på dina uppmaningar för de hjälper inte mig. Tack!