torsdag 4 oktober 2007

En kuf

Jag har fått lite kläm på vilka som bor på vår gata nu. Pratade med en granne som sa: "Där inne bor det en kuf" så pekade hon bort mot ett av husen i raden. Själv har jag undrat vem som bor där. Jag har aldrig sett någon där och det är alltid släckt på kvällen.

Här om dagen knackade sambon dörr. Vi vill borra för bergvärme och då måste man ha grannarnas medgivande. Han som benämndes som kuf öppnade inte.

Idag hade jag ett meddelande på mobilsvaret. "Det är Bengt. Ni hade visst sökt mig..." En allvarlig och monoton röst sedan tyst. Det man kunde höra var en burfågel som skrek i cirka en halv minut. Sedan lade han på. Inget hej då. Inget om vilken Bengt. Inget mer.

Det tog ett tag innan jag luskade ut vem det var. Sedan blev jag mörkrädd efter som sambon inte var hemma. Varför knackade han inte på på dagtid istället för att söka reda på mitt mobilnummer? Vem är denna granne?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Man behöver inte vara rädd, bara för att någon kanske är lite annorlunda. Gå och knacka på igen. Kram. // Erica

Anna-Bell sa...

Typiskt mig att vara skeptisk när någon är lite skum. Han lämnade ett jättekonstigt meddelande på mitt mobilsvar och det ser ut som det slagit ner en bomb på hans tomt. Men visst, rädd är ju lite att överdriva kanske. Det blir sambon som får knacka på igen. Kram tebax!