När Prinsen ska sova för natten vill han amma och det får han. Det är något som har blivit så, det har hängt kvar och jag har inte brutit trenden. Till saken hör att Prinsen alltid sover ute i vagnen. Igår kände jag att jag ville testa om han kunde somna i sängen utan att först amma, något han inte gjort på månader. Jodå. Efter att ha buffat lite i rumpan så somnade Prinsen då det gått tjugo minuter och vaknade först efter tre timmar. Fint tänkte jag. Kanske är han redo att skippa amningen nu. Kanske är det dax nu att lägga ner.
För visst fattar jag att han inte behöver amma, att han inte måste tutta på natten. Jag vet detta. Som sagt, det är en vana.
Efter kvällsrutinerna med pyjamas och tandborstning gick vi in i sovrummet, Prinsen och jag. Han skrek, grät, kastade sig bakåt i sängen. Han hulkade, snorade och puttade bort min hand då jag försökte klappa på honom. Efter tjugo minuter grät även jag.
Så gjorde jag det igen. Gav honom bröstet och han somnade. Sedan låg jag bredvid och grät lite till. För att jag inte lyckades slutfölja. För att jag fick jobbiga känslor av hans gråt. För att jag som trodde att det var dax inte vet hur detta ska gå till. För att jag kände mig elak som lät honom gråta.
Klart att jag fattar att jag måste sluta amma någongång. Eftersom vi vill försöka få ett syskon till Prinsen måste det ju finnas med i beräkningarna så klart. Då man tar de små i frysen måste amningen vara avslutad. Jag kan inte amma honom tills han är tre och det vill jag heller inte. Jag vill inte vara ett freak i en dokumentär om någon som ammar sitt skolbarn, det skulle aldrig hända. Men varför är jag så blödig? Varför kan jag inte bara skärpa mig och köra på? Nej nu har jag bestämt det i samråd med sambon. Det blir han som får ta det och jag ska inte vara hemma för det funkar inte. Detta får ske under sambons föräldraledighet om någon månad. Så får det bli. Jag är för blödig. Alldeles för blödig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men kan ni inte ta det i steg? Alltså först sluta amma vid läggning innan du slutar amma helt. Så behöver det inte bli så laddat. Du kanske kan amma honom först och sedan hjälpa honom att somna?
Jag kommer nog att bli ett amningsfreak... Men BVC-tanten ville ju att jag skulle amma tills Lilla My är 2, så jag skyller på henne och hoppas att Lilla My ledsnar innan jag gör det :-)
Jag tänker mig precis som anna att jag ska amma tills Lillkatten blir två.
Vid två års ålder fungerar barnens immunförsvar lika bra som en vuxens. Men fram tills dess så kan det faktiskt hålla barnet friskare om man ammar. Så jag ser inger freakigt i att fortsätta amma.
Jag skulle gärna amma längre än två år, men vill också ha syskon. Så någonstans måste man ju sluta.
Tack kära vänner för svar som lugnar lite. Jo visst skulle jag kunna göra som du säger Anna. Ska testa det redan i morgon.
Jag förstår precis hur du känner, jag har ju inte samma "problem" med att sluta amma som dig men jag känner igen mig i att man inte vill eller klarar av att se sitt barn ledset, nu är som tur var Melvin oftast glad men när han blir sådär hjärtskärande ledsen så vill man bara krama och göra allt bra.
Min kompis slutade amma när hennes var 9mån men då var barnet inte längre intresserat av att amma utan ville hellre äta barnmat, smidigt för barnet men lite trauma för mamman.
Själv har jag ju slutat amma Melvin nu i helgen men det har ju att göra med mängd att göra, han blir inte mätt på det lilla jag har utan får nu helt ersättning samt att han får pröva gröt (banan).
Lycka till
Kram
Skicka en kommentar