Ännu en öroninflammation

Idag var vi hos öronläkaren, Prinsen och jag. Eftersom Prinsen hade öroninflammation i ena örat för ett par veckor sedan skulle vi göra en koll för att se att det nu var bra. Det var det inte. Istället för att få reda på att det såg bra ut talade doktorn om att Prinsen hade öroninflammation. I båda öronen.

Det var inget kul läkarbesök. Prinsen skrek för han ville inte bli undersökt i sina öron. Han ville heller inte att jag skulle hålla fast honom och jag för min del tyckte att det kändes som ett övergrepp då jag var tvungen att hålla i hans armar. Läkaren tog även ett näsprov och då han körde upp en slags pinne i Prinsens näsa galltjöt Prinsen och jag tittade upp i taket för att inte börja gråta. Jag kände mig anklagad då läkaren frågade varför Prinsen får öroninflammationer gång på gång. Jag vet inte. Jag är inte läkare. Det är han. Mötte gulliga komisen E som jag lärde känna i föräldragruppen efter läkarbesöket. Grinade en skvätt. För att det var jobbigt hos läkaren, för att jag tycker synd om Prinsen, för att Prinsen nu måste ta äcklig medicin igen i tio dagar tre gånger om dagen, för att detta är fjärde gången i ordningen som Prinsen har öroninflammation. Lilla älsklingen. Han har blivit ett öronbarn.

Imorgon ska jag ringa till BVC och prata om vaccin mot öroninflammation