Samtal med kompisen R:
R: Men det känns väl skönt att börja jobba snart? Att liksom göra något för sig själv. Att få använda skallen lite.
Jag: Men jag känner inte så. Jag är jätteglad över att ha fått ett nytt jobb som verkar bra. Det blir säkert kul när jag väl är där. Men just nu känner jag bara att de är tråkigt att jag inte får vara med Prinsen. Det har passat mig att vara hemma med honom. Jag har inte varit uttråkad.
R: Men jag tror i alla fall att det är bra för Prinsen att vara med någon annan än med dig.
Öh. Ok. Menade hon att det är bra för Prinsen att vara hemma med sin pappa ett tag? Det håller jag med om så klart. Klev jag på ömma tår för att hon själv längtade tillbaka till sitt jobb då hon var föräldraledig? Jag tror att jag skulle kunna skapa en stimulerande miljö för Prinsen på heltid i ett par år till om det skulle vara så att jag kunde vara hemma så länge. Med hjälp av öppna förskolan, biblioteket, lekparker, mina föräldrar, andra släktingar och vänner. Vad menade hon egentligen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Spåntratt! Det är förmodligen en såndär replik som folk bara säger utan att tänka. Av samma typ som "ska ni inte skaffa barn snart?"
Och du, det kommer att kännas bra, jag LOVAR!
Hon menade nog inget med det, jag känner som dig, skulle kunna vara ledig för alltid som det känns nu *S*. Fast jag börjar ju inte jobba förrän i sept. nästa år så jag har rätt lång tid kvar.
Jag har ingen aning om vad hon menar.
Men faktiskt så tycker jag att det är ganska ok att inte vara hemma hela tiden.
Fast jag grät hela första veckan, och fast jag gladeligen skulle vara hemma med Lillkatten alltid. Jag ÄLSKAR att vara hemma med honom.
Men ändå så är det helt ok att göra något annat också.
Skicka en kommentar