Stressmiddag

Igår var jag och kompisen M bjudna på middag hos en annan kompis, J. Kompisen M tog med sin dotter på åtta månader och jag tog med Prinsen. J har inga barn. Vi skulle vara där klockan fyra. Men då jag hoppade av tåget så somnade Prinsen. Perfekt tänkte jag. Jag tar en promenad i området så kan Prinsen vara uppe lite längre eftersom han sovit. Så jag ringde till kompisen J. "Är det ok om jag dyker in vid fem istället?" "Inga problem" sa J "Men jag ska iväg klockan halv sju. Jag ska träna" . "Jaha..."

Klockan fem var vi hos kompisen J. Vi åt en jättegod middag men halv sju var vi tvungna att kasta oss ut. Hann inte titta på hennes bröllopsbilder som jag hade velat. Hann inte dricka något te som skulle ha varit mysigt. På med alla ytterkläder, ner med Prinsen i åkpåsen igen och ut i regnet.

Hon är jättegullig min kompis J. Men kom igen. Både jag och M har barn. Det är lite trixigare att dyka upp med passning på sovtider. För mig tar det en timme att åka kommunalt, enkel resa. Jag brukar oftast inte vara ute så mycket på kvällarna. När jag väl tar mig iväg vill jag passa på. Inte stressa iväg. Det var tråkigt.

Så Prinsen och jag tog bussen och sedan tåget med slapp ta bussen igen då sambon mötte upp med bilen. Och tur var det eftersom jag då kom på att Prinsens penicillin stod i kompisen J:s kyl. Så sambon och jag satt med Prinsen i bilen och väntade utanför gymet tills J:s pass var slut klockan åtta. Då kom hon farandes i regnet, energiska J. "Men vill ni ha te?" frågade hon. "Jättesnällt men nu måste vi nog hem och lägga Prinsen" svarade jag.