Att ledningen på skolan där jag är anställd är helt störd, det är ingen nyhet. De har regler för allt. Inte bara för barnen utan även för oss anställda. Onödiga regler som bara är. Men som man inte får ändra på. Regler som jag som pedagog inte kan stå för.
En del av barnens regler:
Man får inte cykla till skolan. Har inte fått något bra svar på varför man inte får det.
Man får inte prata vid matbordet. Jag tycker att matsituationen är en social grej där man har chans att prata och ha trevligt. Detta bör barnen få en chans att träna sig på. Då någon elev vid mitt bord börjar prata med mig måste jag avbryta och säga att vi får ta det på rasten. Eleven kommer så klart inte tillbaka och jag känner mig dum som inte fångade upp eleven då han/hon ville berätta något.
Under vintern åker vi skridskor varje fredag. Vi går från skolan en halvtimmes promenad, åker en timme och går sedan tillbaka. Men man får inte ha med sig vattenflaska om man blir törstig. Då jag ifrågasatte det sa man bara "Men vi har aldrig haft det" Punkt liksom.
En gång under ett lov gjorde jag pärlplattor med barnen. Jag tycker att det är en bra grej eftersom det är bra både för finmotoriken och fantasin. Jag hängde sedan upp dem i ett fönster. En av mina kollegor kom sedan och plockade ner dem eftersom det även hängde saker som var gjorda av rönnbär i samma fönster. Plast och naturmaterial går inte ihop sa man.
En del av personalens regler:
Vi vuxna får inte prata med varandra under rasterna då vi är ute med barnen. Ledningen påstår att det inte ser bra ut.
Man får heller inte prata med rektorn då det är rast. Jag frågade en gång var semesterlistorna fanns och fick svaret att vi fick ta det sedan eftersom vi var ute med barnen.
Man får inte ha sina ben i sofforna inne i personalrummet.
Igår träffade jag en kollega och fick reda på några nya vansinniga regler som gäller personalen:
Man får inte läsa gratistidningarna City eller Metro i personalrummet. Där ska bara finnas pedagogisk litteratur.
Man får inte använda datorn inne i personalrummet. Ingen får kolla sina personliga mejl.
Mina två kollegor hade pratat om vad de hade gjort i helgen då de satt i personalrummet. Där fanns även Fröken M och en annan personal. Efteråt hade Fröken M sagt till en av kollegorna som hade pratat om helgen att hon kände sig dum. Att hon tyckte att man kan prata om något som alla kan samtala om. Typ pedagogiska saker. Men vad är problemet? Till det hela hör att Fröken M aldrig säger något om sitt privatliv. Det är ingen av oss som jobbar med henne som känner henne, som vet vad hon gör på sin fritid. Hon säger aldrig ett ord om det.
Jag orkar inte med det där stället. Man får inte prata med kollegorna då vi har rast med barnen, man hinner inte på lektionerna och man får bara prata om pedagogiska saker under den halvtimmesrasten man har under dagen.
Jag kan inte gå tillbaka till det där dårhuset.
tisdag 31 juli 2007
måndag 30 juli 2007
Brott
Jag tittar på 3:ans Efterlyst ibland. Har någon slags hat-kärlek till det programmet. Jag gillar kriminologen G-W Perssons flummiga inlägg och Hasse Aros sätt att vara programledare. Men jag förfasas över de hemska brott som görs, så klart. Många gånger händer det otäcka saker i Stockholm. Det är konstigt hur man kan tänka då man bor i en storstad. Då jag hör om läskiga brott som rån, våldtäkter eller mord känns det så mycket värre om det är "min" affär som har rånats eller om det har hänt något brutalt brott på "min" gata eller i delar av stan där jag brukar hänga. Det blir så mycket närmare då på något vis.
Igår på morgonen då jag var ute med Prinsen mötte jag en granne. Hon var i upplösningstillstånd för att några ungdomar hade varit i hennes rabatt under natten. De hade vinglat förbi med ölburkar i händerna och brutit av en solros och ryckt upp andra blommor med rötterna. Det är sjukt irriterande, det förstår jag. Jag skulle förmodligen ha blivit galen, men om man jämför så är det rätt harmlöst.
Där vi bodde förut var hände värre saker än att en solros gick av. Brott som kostat oss pengar. Två gånger blev vi av med backspeglarna till bilen. En gång hade någon roat sig med att ställa en vägkon på biltaket. Det resulterade i en massa repor. Tre cyklar blev vi av med. Två gånger har vi haft inbrott i vindsförrådet. Sedan kan man ju lägga till allt annat som hänt i våra gamla kvarter som våldtäkter, knarkhandel och rån, det som tackolov inte drabbade oss. Flera gånger rånades 7 Eleven butiken i närheten och även "vår" grillkiosk. För ett par år sedan var det två våldtäkter på mindre än en månad i våra kvarter. En på vår gata.
Det är irriterande att fulla ungdomar sabbar. Det är sjukt irriterande och onödigt att de förstör i rabatterna. Som sagt skulle jag bli förbannad om det hände mig. Men jag hoppas ändå att det är det mest jobbiga brott som kommer att inträffa här på gatan, att det är där nivån ligger, att någon i fyllan och villan tar en solros.
Igår på morgonen då jag var ute med Prinsen mötte jag en granne. Hon var i upplösningstillstånd för att några ungdomar hade varit i hennes rabatt under natten. De hade vinglat förbi med ölburkar i händerna och brutit av en solros och ryckt upp andra blommor med rötterna. Det är sjukt irriterande, det förstår jag. Jag skulle förmodligen ha blivit galen, men om man jämför så är det rätt harmlöst.
Där vi bodde förut var hände värre saker än att en solros gick av. Brott som kostat oss pengar. Två gånger blev vi av med backspeglarna till bilen. En gång hade någon roat sig med att ställa en vägkon på biltaket. Det resulterade i en massa repor. Tre cyklar blev vi av med. Två gånger har vi haft inbrott i vindsförrådet. Sedan kan man ju lägga till allt annat som hänt i våra gamla kvarter som våldtäkter, knarkhandel och rån, det som tackolov inte drabbade oss. Flera gånger rånades 7 Eleven butiken i närheten och även "vår" grillkiosk. För ett par år sedan var det två våldtäkter på mindre än en månad i våra kvarter. En på vår gata.
Det är irriterande att fulla ungdomar sabbar. Det är sjukt irriterande och onödigt att de förstör i rabatterna. Som sagt skulle jag bli förbannad om det hände mig. Men jag hoppas ändå att det är det mest jobbiga brott som kommer att inträffa här på gatan, att det är där nivån ligger, att någon i fyllan och villan tar en solros.
onsdag 25 juli 2007
Klantigt
Gåta: Varför färgar den stora skålen från Kosta Boda av sig?
Svar: Anna-Bell har kört den i diskmaskinen...
Svar: Anna-Bell har kört den i diskmaskinen...
tisdag 24 juli 2007
Stockholm i mitt hjärta
Jag vill inte bo inne i smeten. Är trött på alla avgaser och konstiga människor Jag vill inte att Prinsen ska växa upp på en bakgård och bli ett betongbarn. Jag orkar inte med all stress och alla tutande bilar. Det är det negativa med stan.
Men finns det något vackrare än utsikten från Fjällgatan? På kvällen. I mörkret. När det är lugnt. När man tittar över vattnet och ser Gröna Lund. När man hör hur människor skrattar och då man ser alla karusellers olika lampor blinka. Då man ser båtarna komma med påslagna landtärnor och bilda vågor i vattnet. Då man ser staden ligga lugn. Finns det något mer rogivande?
Men finns det något vackrare än utsikten från Fjällgatan? På kvällen. I mörkret. När det är lugnt. När man tittar över vattnet och ser Gröna Lund. När man hör hur människor skrattar och då man ser alla karusellers olika lampor blinka. Då man ser båtarna komma med påslagna landtärnor och bilda vågor i vattnet. Då man ser staden ligga lugn. Finns det något mer rogivande?
Ostrukturerat
Vi struntar i strukturerad läggning i dag. Också. Sambon är bortrest och jag och Prinsen tittar på Allsång på Skansen. Vi dansar, sjunger och klappar händerna. Igår var jag var jag stressad över att Prinsen vill tutta då han ska sova. Idag är det som bortblåst. Det kommer att lösa sig. Tids nog. I kväll får det vara lite ostrukturerat. Det är sommarkväll, allsång och vi dansar runt i vardagsrummet.
måndag 23 juli 2007
Till farmor
Hej farmor!
Ville bara säga att jag tänker på dig ibland. Tänker på hur det var när jag var liten. Då jag var hos dig. Då vi bakade gifflar tillsammans, åt glass i hammocken och lekte kiosk. Kommer du ihåg då vi var ute på sjön? Att vi plockade vackra stenar och samlade i en stor hög? Minns du vilka vackra blombuketter vi kunde göra av blommorna som växte på tomten?
Prinsen har blivit elva månader nu. Han kryper omkring och reser sig mot olika möbler. Han är en glad och aktiv liten kille. Världens finaste så klart. Jag vet att du var rädd att du inte skulle hinna träffa honom, att det var därför du skrev det där brevet till honom då han låg i min mage. Han ska få brevet, farmor. Jag har sparat det i Prinsens pärm där jag samlar viktiga saker. Jag är så glad att du han träffa honom, farmor. Så himla glad att jag tog kort på er två tillsammans. Att jag hann det innan du tog dig vidare till Andra sidan.
Vi har flyttat till hus nu. Jag tänker på att du skulle gilla trädgården. På att jag vill ha samma blommor som du hade i din trädgård; Prästkragar, blåklint och löjtnantshjärtan. Jag tänker att det är synd att du inte fick vara här i sommar. Hälsa på oss. Du kunde sitta på uteplatsen i skuggan. Kanske ta med några vaniljhjärtan som du hade bakat. Vad du har bakat vaniljhjärtan genom åren.
Han har också flyttat nu, C, din man. Jag har inte hälsat på honom. Det är inte för att jag inte vill. Ska göra det en dag. Han är lite svår, det vet du. Säger inte så mycket vad han tycker och känner. Det är väl så med män i den åldern. Jag vet att han saknar dig. Ni levde ju ihop i 60 år. Det måste vara helt fruktansvärt tomt för honom.
Det kändes konstigt när du gick bort. Jag tog ett steg upp i genarationstrappan. Prinsen kom och du försvann. Liv och död så nära. Jag blev mamma men slutade att vara barnbarn. I alla fall till någon som är här bland oss. Men det är klart att du alltid kommer att vara min farmor.
Jag hade längtat länge efter att få bli mamma. Jag hann inte berätta det för dig. Men vad jag har längtat, farmor. Jag är så lycklig över att vi nu har vår son. Han är verkligen fin. Det var det du sa då du såg honom de två gångerna ni träffades "Han är så fin. Så fin!" Du sträckte dig efter hans små händer och jag höll honom nära dig.
Pappa åker till minneslunden ibland. Han tar med sig vackra blommor. Jag har inte varit där. Det betyder inte att jag inte tänker på dig för det gör jag. Det var det jag ville säga också. Att jag tänker på dig. Farmor, det gör jag. Och jag saknar dig.
Många kramar. Anna-Bell
Ville bara säga att jag tänker på dig ibland. Tänker på hur det var när jag var liten. Då jag var hos dig. Då vi bakade gifflar tillsammans, åt glass i hammocken och lekte kiosk. Kommer du ihåg då vi var ute på sjön? Att vi plockade vackra stenar och samlade i en stor hög? Minns du vilka vackra blombuketter vi kunde göra av blommorna som växte på tomten?
Prinsen har blivit elva månader nu. Han kryper omkring och reser sig mot olika möbler. Han är en glad och aktiv liten kille. Världens finaste så klart. Jag vet att du var rädd att du inte skulle hinna träffa honom, att det var därför du skrev det där brevet till honom då han låg i min mage. Han ska få brevet, farmor. Jag har sparat det i Prinsens pärm där jag samlar viktiga saker. Jag är så glad att du han träffa honom, farmor. Så himla glad att jag tog kort på er två tillsammans. Att jag hann det innan du tog dig vidare till Andra sidan.
Vi har flyttat till hus nu. Jag tänker på att du skulle gilla trädgården. På att jag vill ha samma blommor som du hade i din trädgård; Prästkragar, blåklint och löjtnantshjärtan. Jag tänker att det är synd att du inte fick vara här i sommar. Hälsa på oss. Du kunde sitta på uteplatsen i skuggan. Kanske ta med några vaniljhjärtan som du hade bakat. Vad du har bakat vaniljhjärtan genom åren.
Han har också flyttat nu, C, din man. Jag har inte hälsat på honom. Det är inte för att jag inte vill. Ska göra det en dag. Han är lite svår, det vet du. Säger inte så mycket vad han tycker och känner. Det är väl så med män i den åldern. Jag vet att han saknar dig. Ni levde ju ihop i 60 år. Det måste vara helt fruktansvärt tomt för honom.
Det kändes konstigt när du gick bort. Jag tog ett steg upp i genarationstrappan. Prinsen kom och du försvann. Liv och död så nära. Jag blev mamma men slutade att vara barnbarn. I alla fall till någon som är här bland oss. Men det är klart att du alltid kommer att vara min farmor.
Jag hade längtat länge efter att få bli mamma. Jag hann inte berätta det för dig. Men vad jag har längtat, farmor. Jag är så lycklig över att vi nu har vår son. Han är verkligen fin. Det var det du sa då du såg honom de två gångerna ni träffades "Han är så fin. Så fin!" Du sträckte dig efter hans små händer och jag höll honom nära dig.
Pappa åker till minneslunden ibland. Han tar med sig vackra blommor. Jag har inte varit där. Det betyder inte att jag inte tänker på dig för det gör jag. Det var det jag ville säga också. Att jag tänker på dig. Farmor, det gör jag. Och jag saknar dig.
Många kramar. Anna-Bell
Grinig på mamma
Jag älskar min mamma, det gör jag, men ibland är hon väldigt tjatig. Megatjatig. Som här om dagen. Hon och mannen hade varit på semester. De hade inte sett Prinsen på tre veckor och det brann i knutarna. Prinsen betyder mycket för dem båda och det är smickrande och kul så klart. Hur som helst kom de hit till oss. De var redan här hemma med sambon när jag och Prinsen, som hade varit i stan, anlände. Prinsen hade somnat i babyskyddet och jag var glad eftersom det var månader sedan det hände senast. Bar ut hela babyskyddet med Prinsen i och ställde honom i skuggan med insektsnätet över.
"Men du, han sitter inte så bra i den där stolen" påpekade mamma direkt.
"Nähä men det är så de sitter i ett babyskydd" sa jag
"Ska du inte försöka dra ner honom lite. Och så han snarkar. Han sitter inte bra. Får han luft ordentligt?"
"Ja han snarkar lite ibland. Jag kan inte ändra på hur han sitter" svarade jag.
"Men titta på bröstkorgen. Han andas konstigt. Ska du inte lägga över honom i sängen?"
"Men då vaknar han".
"Det varkar ju konstigt. Jag kunde lyfta över både dig och din syster när ni somnat".
"Jag kan oftast inte det och jag vill inte störa honom nu när han sover gott. Jag är glad över att han kom till ro i bilen".
Så ett tjatande om att det såg ut som att inte Prinsen kunde andas ordentligt. Ni vet, de sitter ju lite ihoptryckta i en sån där stol. Tjat tjat tills jag blev nojig över att hon hade rätt. Och tills jag blev grinig.
Jag tog in Prinsen i stolen och så fort jag petade på honom så vaknade han.
Där satt vi sedan. Jag var grinig på mamma för att hon inte hade lyssnat på mig, för att hon tjatade och vägrade respektera mitt beslut att låta Prinsen sova klart i sin stol. Mamma satt och ojade sig och tyckte att jag skulle försöka söva om honom. Förklarade att den chans till sömn som var hade passerat. Så satt mamma och sa att hon var gråtfärdig för att hon inte hade lyssnat. Så tittade hon på Prinsen och sa "Dumma mormor som inte lät dig sova klart". Och han gnällde för att han hade behövt sova mer än en halvtimme.
Men är det inte konstigt att det är jag som i slutänden sitter där med dåligt samvete? För att jag var grinig, för att jag inte bara kan stå på mig och vifta bort hennes tjat, för att hon blev gråtfärdig. Dåligt samvete trots att det egentligen inte var mitt fel att det blev som det blev.
Tror att mamma kommer att lyssna på mig nästa gång. Hoppas på det. Det är trist att bli grinig.
"Men du, han sitter inte så bra i den där stolen" påpekade mamma direkt.
"Nähä men det är så de sitter i ett babyskydd" sa jag
"Ska du inte försöka dra ner honom lite. Och så han snarkar. Han sitter inte bra. Får han luft ordentligt?"
"Ja han snarkar lite ibland. Jag kan inte ändra på hur han sitter" svarade jag.
"Men titta på bröstkorgen. Han andas konstigt. Ska du inte lägga över honom i sängen?"
"Men då vaknar han".
"Det varkar ju konstigt. Jag kunde lyfta över både dig och din syster när ni somnat".
"Jag kan oftast inte det och jag vill inte störa honom nu när han sover gott. Jag är glad över att han kom till ro i bilen".
Så ett tjatande om att det såg ut som att inte Prinsen kunde andas ordentligt. Ni vet, de sitter ju lite ihoptryckta i en sån där stol. Tjat tjat tills jag blev nojig över att hon hade rätt. Och tills jag blev grinig.
Jag tog in Prinsen i stolen och så fort jag petade på honom så vaknade han.
Där satt vi sedan. Jag var grinig på mamma för att hon inte hade lyssnat på mig, för att hon tjatade och vägrade respektera mitt beslut att låta Prinsen sova klart i sin stol. Mamma satt och ojade sig och tyckte att jag skulle försöka söva om honom. Förklarade att den chans till sömn som var hade passerat. Så satt mamma och sa att hon var gråtfärdig för att hon inte hade lyssnat. Så tittade hon på Prinsen och sa "Dumma mormor som inte lät dig sova klart". Och han gnällde för att han hade behövt sova mer än en halvtimme.
Men är det inte konstigt att det är jag som i slutänden sitter där med dåligt samvete? För att jag var grinig, för att jag inte bara kan stå på mig och vifta bort hennes tjat, för att hon blev gråtfärdig. Dåligt samvete trots att det egentligen inte var mitt fel att det blev som det blev.
Tror att mamma kommer att lyssna på mig nästa gång. Hoppas på det. Det är trist att bli grinig.
Bröllopet
Det var vackert bröllopet. Med säckpipor, levande stråkorkester och ett ljuvligt brudpar. Solisten sjöng falskt men middagen var underbar och det var stämningsfullt att få se dem vigas där under bar himmel med ett glittrande hav som utsikt. Och visst grät jag några tårar.
Prinsen var med hela kvällen och de gick fint. Så klart var jag inte megasocial alla gånger vid bordet. Barnstolen fick nämligen inte plats där det var tänkt så Prinsen satt i mitt knä och åt. Det var en del att hålla reda på bland den fina uppdukningen med linneservetter. Prinsen fick tag på en gaffel och högg bordsgrannen i armen. Det gick bra. Det var en go och glad göteborgade med hyfsat tjock kavaj och han skrattade bara.
Det var inte alls stelt vid middagen. Brudgummen är endast 25 år och polarna drog historier om resor till alperna och festande. Brudens syster med familj körde en rap bättre än Petter själv och alla gäster sjöng med.
Det var ett härligt bröllop.
Prinsen var med hela kvällen och de gick fint. Så klart var jag inte megasocial alla gånger vid bordet. Barnstolen fick nämligen inte plats där det var tänkt så Prinsen satt i mitt knä och åt. Det var en del att hålla reda på bland den fina uppdukningen med linneservetter. Prinsen fick tag på en gaffel och högg bordsgrannen i armen. Det gick bra. Det var en go och glad göteborgade med hyfsat tjock kavaj och han skrattade bara.
Det var inte alls stelt vid middagen. Brudgummen är endast 25 år och polarna drog historier om resor till alperna och festande. Brudens syster med familj körde en rap bättre än Petter själv och alla gäster sjöng med.
Det var ett härligt bröllop.
fredag 20 juli 2007
Redo för fest!
Sitter här i morgonrocken, sminkad till tänderna. Väntar på att sambon ska komma hem och på att Prinsen ska vakna. Har tagit fram outfiten som jag ska ha på bröllopet. Jag ser helt ok ut faktiskt trots att jag inte kunde hitta smyckena jag hade tänkt mig från början, trots att jag idag insåg att jag inte har köpt nytt smink på väldigt länge och trots att mina ben knappt har sett solljuset på hela året. Jag tog det som fanns helt enkelt. Rafsade fram några gamla smycken och smink som säkert har passerat bäst-före-datum för länge sedan. Och vet ni vad, jag smörjde faktiskt på lite hudkräm som har en brunton på benen så nu ser de helt ok ut.
Jag har packat väskorna, skötväskan och den lilla partyvästan. I den sistnämnda finns bara läppglans, risgryn och näsdukar. Jag vet det nämligen. Jag kommer att röras till tårar idag. Idag blir hon fru, min kompis.
Jag har packat väskorna, skötväskan och den lilla partyvästan. I den sistnämnda finns bara läppglans, risgryn och näsdukar. Jag vet det nämligen. Jag kommer att röras till tårar idag. Idag blir hon fru, min kompis.
torsdag 19 juli 2007
Fikakungen dissar
Jag gillar verkligen att fika men idag började jag undra vad jag höll på med. Sambon och jag var med Prinsen i en galleria för att fixa sambons kläder till bröllopet vi ska på i morgon. Vi blev hungriga alla tre och valde att sätta oss på ett café, en kedja, som låg där nära till hands. Visst vet väl jag att det kostar att fika ute, jag är nämligen fikakungen själv, men kolla detta:
Sambon tog en toast(49 kr), en latte (29.00) och en cola (22 kr). Själv hade jag ätit lunch hemma tidigare och tog bara en mindre smörgås (49 kr) och en liten Mer på tetra (15 kr). Vi betalade 177 kr. Dyrt.
På kvittot längst ner står det "Välkommen tillbaka!" Visst om det hade varit någonting extra men inte för en smaklös toast och en halvtorr liten dyr macka. Jag säger bara "Tror inte det, Waynes".
PS. Igår fikade vi i ett centrum utanför stan. Jag hade druckit te och ville ha lite mer varmt vatten i min kopp. Fyra kronor kostade vattnet trots att jag hade kvar min gamla tepåse. Hur kan det kosta fyra spänn för lite varmvatten? Vilket skämt!
Sambon tog en toast(49 kr), en latte (29.00) och en cola (22 kr). Själv hade jag ätit lunch hemma tidigare och tog bara en mindre smörgås (49 kr) och en liten Mer på tetra (15 kr). Vi betalade 177 kr. Dyrt.
På kvittot längst ner står det "Välkommen tillbaka!" Visst om det hade varit någonting extra men inte för en smaklös toast och en halvtorr liten dyr macka. Jag säger bara "Tror inte det, Waynes".
PS. Igår fikade vi i ett centrum utanför stan. Jag hade druckit te och ville ha lite mer varmt vatten i min kopp. Fyra kronor kostade vattnet trots att jag hade kvar min gamla tepåse. Hur kan det kosta fyra spänn för lite varmvatten? Vilket skämt!
Att trotsa vädret
Torsdag morgon 16 grader och regn. Vi har bestämt med vännen P att vi ska göra en utflykt. Han ringer nu på morgonen samtidigt som han cyklar och sedan pantar flaskor. Hör typ inget av vad han säger. Hur som helst hade vi pratat om att ta en båt ut till någon ö, äta lunch och ha en skön dag. "Men det regnar" säger jag. "Jag är på ändå" säger han. "Några andra av mina kompisar ska med. Ska vi säga att vi ses vid Grand vid halv tolv och sedan tar någon båt bara. Alltid går det väl någon" säger han. "Vi hörs senare. Sambon sover ännu" svarar jag.
För det första. Det regnar. Ska man trotsa vädret bara för att och strunta i att man måste ha regnkläder och bli blöt om fötterna för att gummistövlarna är trasiga och kastade? För det andra. Klockan halv tolv ska Prinsen äta lunch. "Men han kan väl äta på båten" säger vännen P. "Jo visst men kan man värma mat på båten och går det överhuvudtaget någon båt klockan halv tolv?" Jag kan inte bli sittande på kajen vid Grand med en kall barnmatsburk och en hungrig prins och bara vänta på att det ska komma en lämplig båt. Den tiden är över då man var hur spontan som helst. Mitt liv med ett litet barn kräver planering, förstår inte folk det?
Där är jag nu. Med en sambo som tagit sovmorgon, med en prins som sover ute i vagnen och med vännen P som är på G och ska ut på båttur.
Jag vill inte trotsa vädret. Jag inser att det är pissväder, kallt och blött. Jag vill helst bara ta mig till något mysigt café och bänka mig där med en stor kopp te i handen och något smarrigt att äta. "Vi kan väl göra något nytt" sa vännen P. "Testa ett ställe där vi aldrig har varit". Kanske skulle vara kul någon dag. En annan dag. I dag orkar jag inte med några större projekt. Jag tänker inte trotsa vädret.
För det första. Det regnar. Ska man trotsa vädret bara för att och strunta i att man måste ha regnkläder och bli blöt om fötterna för att gummistövlarna är trasiga och kastade? För det andra. Klockan halv tolv ska Prinsen äta lunch. "Men han kan väl äta på båten" säger vännen P. "Jo visst men kan man värma mat på båten och går det överhuvudtaget någon båt klockan halv tolv?" Jag kan inte bli sittande på kajen vid Grand med en kall barnmatsburk och en hungrig prins och bara vänta på att det ska komma en lämplig båt. Den tiden är över då man var hur spontan som helst. Mitt liv med ett litet barn kräver planering, förstår inte folk det?
Där är jag nu. Med en sambo som tagit sovmorgon, med en prins som sover ute i vagnen och med vännen P som är på G och ska ut på båttur.
Jag vill inte trotsa vädret. Jag inser att det är pissväder, kallt och blött. Jag vill helst bara ta mig till något mysigt café och bänka mig där med en stor kopp te i handen och något smarrigt att äta. "Vi kan väl göra något nytt" sa vännen P. "Testa ett ställe där vi aldrig har varit". Kanske skulle vara kul någon dag. En annan dag. I dag orkar jag inte med några större projekt. Jag tänker inte trotsa vädret.
onsdag 18 juli 2007
Bröllopshecklista och oro för svingade slipsar.
En kompis från högskolan ska gifta sig på fredag. De slår på stort och har bjudit över 100 personer på en svindyr tillställning.
Min checklista:
Kläderna till mig är fixade. Ska ha en söt klänning. Syrran kom hit med en matchande kofta och en partyväska. Mina fötter kommer dock att bli halvt mördade så jag måste lägga ner extraskor.
Albumet från möhippan. Varför åtar jag mig alltid sådana uppgifter? Jo för att jag gillar att klistra och klippa även om det kan bli stressigt. Varför räcker aldrig pengarna som man fått från möhippans kassa, så att man måste betala en massa själv? Ingen aning.
Kameran. Måste måste måste hitta kameraladdaren som försvann i flytten. Snälla Saida eller nån annan synsk, i vilken låda ska jag leta?!
Pengar till båten. Bröllopet är på en ö. Man kan endast åka hem klockan tolv eller två på natten. Prinsen ska med men jag ska ändå skriva ner numret till sjötaxin.
Bye the way så borde även sambon ha en checklista men han säger bara "Det är lugnt" men det är inte lugnt för i morgon är det torsdag och då ska vi på utflykt med kompisen P och sedan är det fredag och bröllop. Och sambon har ingen passande kostym och har ingen som helst aning om vad han ska ha på sig. Jag känner sambon. Det kommer att bli hets. Förra gången vi skulle på bröllop blev han grinig för att han inte kunde knyta en slipsknut. Så jag satt och kollade på nätet hur man skulle göra och gjorde det bästa jag kunde. Det slutade med att sambon slet av sig slipsen där hemma och svingade den över hela rummet. Den landade i en hörna och fick inte följa med på bröllop. Sambon gick utan slipsen.
Ja vi får se vad som händer denna gång. Förmodligen något liknande. Kan det bli så att jag står med Prinsen på armen, klar för att åka och tittar på då sambon far runt i huset, helt förvirrad? Skulle det kunna bli så att han muttrar "Fy för bröllop. Måste jag med? " eftersom han är stressad och jag får bita mig i tungan för att inte säga "Men jag har ju sagt till dig varje dag hela veckan. Du har vetat sedan i maj att de ska gifta sig i dag. Varför har du inte fixat outfiten tidigare?!" Ja! Detta scenario skulle kunna utspela sig på fredag. Vi får se.
Min checklista:
Kläderna till mig är fixade. Ska ha en söt klänning. Syrran kom hit med en matchande kofta och en partyväska. Mina fötter kommer dock att bli halvt mördade så jag måste lägga ner extraskor.
Albumet från möhippan. Varför åtar jag mig alltid sådana uppgifter? Jo för att jag gillar att klistra och klippa även om det kan bli stressigt. Varför räcker aldrig pengarna som man fått från möhippans kassa, så att man måste betala en massa själv? Ingen aning.
Kameran. Måste måste måste hitta kameraladdaren som försvann i flytten. Snälla Saida eller nån annan synsk, i vilken låda ska jag leta?!
Pengar till båten. Bröllopet är på en ö. Man kan endast åka hem klockan tolv eller två på natten. Prinsen ska med men jag ska ändå skriva ner numret till sjötaxin.
Bye the way så borde även sambon ha en checklista men han säger bara "Det är lugnt" men det är inte lugnt för i morgon är det torsdag och då ska vi på utflykt med kompisen P och sedan är det fredag och bröllop. Och sambon har ingen passande kostym och har ingen som helst aning om vad han ska ha på sig. Jag känner sambon. Det kommer att bli hets. Förra gången vi skulle på bröllop blev han grinig för att han inte kunde knyta en slipsknut. Så jag satt och kollade på nätet hur man skulle göra och gjorde det bästa jag kunde. Det slutade med att sambon slet av sig slipsen där hemma och svingade den över hela rummet. Den landade i en hörna och fick inte följa med på bröllop. Sambon gick utan slipsen.
Ja vi får se vad som händer denna gång. Förmodligen något liknande. Kan det bli så att jag står med Prinsen på armen, klar för att åka och tittar på då sambon far runt i huset, helt förvirrad? Skulle det kunna bli så att han muttrar "Fy för bröllop. Måste jag med? " eftersom han är stressad och jag får bita mig i tungan för att inte säga "Men jag har ju sagt till dig varje dag hela veckan. Du har vetat sedan i maj att de ska gifta sig i dag. Varför har du inte fixat outfiten tidigare?!" Ja! Detta scenario skulle kunna utspela sig på fredag. Vi får se.
Vi har tv igen
Sedan vi flyttade för 1 1/2 månad sedan har vi inte haft någon tv. Eller snarare, vi har inte haft några kanaler. Har faktiskt inte saknat det heller. Men så idag var sambon och hans kompis J uppe på taket och fixade upp en parabol. Så nu ligger sambon i soffan, helt okontaktbar, med två fjärrkontroller på magen. Allt är sig likt igen.
fredag 13 juli 2007
Barnvakter
Fredagkväll och sambon och jag är barnvakter åt min kompis K:s dotter. Lilla A är nästan tre år. Då jag gick och lade Prinsen satt sambon i soffan och gav lilltjejen välling samtidigt som de tittade på en film som hon hade med sig. Då Prinsen hade somnat gick jag in i vardagsrummet och såg att även Lilla A sov. Kvar satt den utarbetande sambon och stirrade på filmen med namnet JordgubbsLisa. Den spännande sjöbärsstranden. Sött;)
torsdag 12 juli 2007
Att kliva på ömma tår
Det låter som att jag bara klagar på folk nu för tiden, men hör den här:
Vi är ju nyinflyttade och igår fick jag syn på en granne som jag inte tidigare sett. Jag skulle gå en sväng med Prinsen i vagnen och passade på att stanna till då denna granne, en kvinna som bor i huset mittemot, höll på att klippa häcken.
"Hej! Jag tänkte bara passa på att hälsa. Vi är relativt nyinflyttade" sa jag och räckte fram handen.
"Hej! Jaså det är ni som har flyttat in. Jaha, Anna-Bell sa du. Hur gammal?" undrade hon och tittade på Prinsen.
"Han är tio månader" svarade jag.
"Då är det dags för syskon snart. Jag tycker inte att man ska vänta för länge. Du vet, man måste planera sådant där".
ETTTVÅTREFYRAFEMSEXSJU...inte skrika åt grannen...ÅTTANIOTIO...Hur kan hon säga så? Det andra hon sa till mig någonsin var att tala om att man inte bör vänta för länge med syskon. Skulle jag sagt som det var? Att vi har gjort en helvetesresa som var jobbig då men som gjorde att vi fick vårat efterlängtade barn till slut, att vi har två små i frysen men om dessa inte blir ett syskon så vill sambon lägga ner men inte jag. Skulle jag säga att jag tycker att det är stressande att vi tycker olika, sambon och jag. Berätta att jag varje dag tackar min lyckliga stjärna över att vi fick vår fina son och att jag inte är otacksam då jag önskar mig ett syskon till honom, att jag bara vill försöka lite till innan jag kan acceptera att vi faktiskt kanske inte kan få fler barn. Skulle jag ha sagt det till grannen som stod där vid häcken? Naturligtvis inte.
Ja hon klev på ömma tår. Skavande och smått blödande tår.
"Vi får se" sa jag och avslutade samtalet.
Vi är ju nyinflyttade och igår fick jag syn på en granne som jag inte tidigare sett. Jag skulle gå en sväng med Prinsen i vagnen och passade på att stanna till då denna granne, en kvinna som bor i huset mittemot, höll på att klippa häcken.
"Hej! Jag tänkte bara passa på att hälsa. Vi är relativt nyinflyttade" sa jag och räckte fram handen.
"Hej! Jaså det är ni som har flyttat in. Jaha, Anna-Bell sa du. Hur gammal?" undrade hon och tittade på Prinsen.
"Han är tio månader" svarade jag.
"Då är det dags för syskon snart. Jag tycker inte att man ska vänta för länge. Du vet, man måste planera sådant där".
ETTTVÅTREFYRAFEMSEXSJU...inte skrika åt grannen...ÅTTANIOTIO...Hur kan hon säga så? Det andra hon sa till mig någonsin var att tala om att man inte bör vänta för länge med syskon. Skulle jag sagt som det var? Att vi har gjort en helvetesresa som var jobbig då men som gjorde att vi fick vårat efterlängtade barn till slut, att vi har två små i frysen men om dessa inte blir ett syskon så vill sambon lägga ner men inte jag. Skulle jag säga att jag tycker att det är stressande att vi tycker olika, sambon och jag. Berätta att jag varje dag tackar min lyckliga stjärna över att vi fick vår fina son och att jag inte är otacksam då jag önskar mig ett syskon till honom, att jag bara vill försöka lite till innan jag kan acceptera att vi faktiskt kanske inte kan få fler barn. Skulle jag ha sagt det till grannen som stod där vid häcken? Naturligtvis inte.
Ja hon klev på ömma tår. Skavande och smått blödande tår.
"Vi får se" sa jag och avslutade samtalet.
onsdag 11 juli 2007
Dessa experter
Läste söndagsbilagan till Aftonbladet här om dagen och förvånades. I tidningen finns olika experter som svarar på läsarnas frågor. Ibland helt konstiga svar, det är det som förvånar mig. För att inte tala om vilka konstiga frågor folk ställer. Jag menar, hur kan man skriva in till en tidning och fråga om man är gravid? Men köp ett graviditetstest och kolla!
(Ställd till Anne-Lie, någon slags super-nanny)
Fråga: Lider min dotter av nattskräck?
Svar: "Nattskräck är en felkoppling i en omogen hjärna. Barnet vaknar med ett dödsskrik..."
Men snälla säg om det är vanligt! Är det normalt? Jag hade blivit asnojig med det svaret. Felkoppling?
(Ställd till Malena, sexolog)
Fråga: Varför blir jag inte gravid? Vi har försökt i ett år snart.
Svar: Att inte bli med barn när man väldigt gärna vill kan kännas som en stor på påfrestning...
Så pratar Malena om att man bör slappna av och inte stressa, att det finns äggossningstest och att vissa menar att man inte ska äta för lite fett.
Varför nämns inget om att gå och kolla upp det hela. Är man 30+ finns det inget att vänta på. Varför säger hon inget om det?
(Ställd till SolBrith, sierska)
Fråga: Har jag råd med radhus?
Svar: Ekonomiskt klarar du av att ha ett eget radhus...
Men hallå! Varför väljer man att ställa frågan till en sierska istället för att gå in på en bank och låta de räkna på det? Är folk galna?
(Ställd till Anne-Lie, någon slags super-nanny)
Fråga: Lider min dotter av nattskräck?
Svar: "Nattskräck är en felkoppling i en omogen hjärna. Barnet vaknar med ett dödsskrik..."
Men snälla säg om det är vanligt! Är det normalt? Jag hade blivit asnojig med det svaret. Felkoppling?
(Ställd till Malena, sexolog)
Fråga: Varför blir jag inte gravid? Vi har försökt i ett år snart.
Svar: Att inte bli med barn när man väldigt gärna vill kan kännas som en stor på påfrestning...
Så pratar Malena om att man bör slappna av och inte stressa, att det finns äggossningstest och att vissa menar att man inte ska äta för lite fett.
Varför nämns inget om att gå och kolla upp det hela. Är man 30+ finns det inget att vänta på. Varför säger hon inget om det?
(Ställd till SolBrith, sierska)
Fråga: Har jag råd med radhus?
Svar: Ekonomiskt klarar du av att ha ett eget radhus...
Men hallå! Varför väljer man att ställa frågan till en sierska istället för att gå in på en bank och låta de räkna på det? Är folk galna?
tisdag 10 juli 2007
Hänt i juli
Juli 2004: Jobbade som en galning på en restaurang. Behövde pengar till vår första IVF som skulle göras i november. (Den misslyckades som bekant). Hade två terminer kvar på min utildning.
Juli 2005: Hade tagit min examen på högskolan en månad tidigare. Hade avslutningsfest med hela magen full av ägg. Blev anställd på skolan P.
Juli 2006: Var höggravid och gick hem från skolan P, fast besluten om att aldrig komma tillbaka.
Juli 2007: Föräldraledig med den underbara Prinsen. Filar på min CV och ska försöka få ett jobb där jag trivs.
Juli 2005: Hade tagit min examen på högskolan en månad tidigare. Hade avslutningsfest med hela magen full av ägg. Blev anställd på skolan P.
Juli 2006: Var höggravid och gick hem från skolan P, fast besluten om att aldrig komma tillbaka.
Juli 2007: Föräldraledig med den underbara Prinsen. Filar på min CV och ska försöka få ett jobb där jag trivs.
Har besökt Anna Wahlgrens sida
Var in och tittade på Anna Wahlgrens sida. Där fanns olika exempel på hur man skulle kunna hantera olika sömnproblem som kan uppstå hos små barn. En mamma hade en dotter som var tio månader. Den lilla flickan hade vant sig vid att somna vid bröstet och mamman försökte, liksom jag, att bryta mönstret. Mamman försökte enligt henne själv helhjärtat men gav upp då hon inte klarade av att höra sitt barn gråta. Precis som jag.
Någon slags "expert" på Anna Wahlgrens sida skrev att man måste "bestämma sig" och talade om barnets självömkande gråt. Hon skrev till denna desperata mamma att man måste fullfölja, att man inte bör ta upp sitt gråtande barn och menade då att "mamman inte vet hur man tar sig fram här i världen" och att barnet blir förvirrat. "Det är inte snällt att inte fullfölja" påpekade "experten".
Visst fattar väl jag också att det bästa är att vara konsekvent. Men hur ska man gå till väga då man inte orkar höra sitt barns förtvivlade gråt? Fick en känsla av att Anna Ws metod är som någon slags sekt där man aktivt bör välja sida innan man ger sig in i spelet.
Är jag inte snäll då jag ger vika för mitt barns gråt? Hur skiljer denna "expert" på självömkande gråt och ledsen gråt? Skulle jag vara en sämre förälder för att jag ändrar plan och inte håller ut en halv natt med skrik? Man måste ju prova för att få veta hur barnet reagerar och hur man själv som förälder känner.
Jag tänker aldrig mer besöka Anna Wahlgrens sida.
Någon slags "expert" på Anna Wahlgrens sida skrev att man måste "bestämma sig" och talade om barnets självömkande gråt. Hon skrev till denna desperata mamma att man måste fullfölja, att man inte bör ta upp sitt gråtande barn och menade då att "mamman inte vet hur man tar sig fram här i världen" och att barnet blir förvirrat. "Det är inte snällt att inte fullfölja" påpekade "experten".
Visst fattar väl jag också att det bästa är att vara konsekvent. Men hur ska man gå till väga då man inte orkar höra sitt barns förtvivlade gråt? Fick en känsla av att Anna Ws metod är som någon slags sekt där man aktivt bör välja sida innan man ger sig in i spelet.
Är jag inte snäll då jag ger vika för mitt barns gråt? Hur skiljer denna "expert" på självömkande gråt och ledsen gråt? Skulle jag vara en sämre förälder för att jag ändrar plan och inte håller ut en halv natt med skrik? Man måste ju prova för att få veta hur barnet reagerar och hur man själv som förälder känner.
Jag tänker aldrig mer besöka Anna Wahlgrens sida.
måndag 9 juli 2007
Empati, glädje och ödmjukhet?!
Kollar på platsbanken eftersom jag måste söka ett nytt jobb. Ser att de söker en ny pedagog till skolan där jag är anställd. Det står att "Arbetet bland barn och vuxna kräver empati, glädje och ödmjukhet". Ha ha. Viker mig dubbel av skratt. Det kan inte vara min arbetsplats de menar. Hur kan ledningen kräva det av sina anställda när de själva inte ens kan stava till empati, glädje och ödmjukhet?!
Besök på BVC
Var på nya BVC idag. Hon verkade väl ok, den nya BVC- tanten. Då jag pratade om att jag vill sluta amma på natten och att det kanske blir en faight sa hon "Du får väl ta ett glas vin så att du inte kan amma på natten". Konstigt råd.
Prinsen hade gått ner 20 gram sedan förra gången vi vägde honom för en månad sedan. BVC-tanten trodde att det var för att han är så aktiv och sa att det inte är någon fara. "Gå inte hem och oroa dig" sa hon. Hon visste inte vem hon pratade med. Så klart att jag blir nojig. Nu har jag köpt hem et stort paket Bregott. Ska skeda ner lite extra fett i Prinsens mat. Hoppas att han går upp som han ska till nästa vägning om en månad.
Prinsen hade gått ner 20 gram sedan förra gången vi vägde honom för en månad sedan. BVC-tanten trodde att det var för att han är så aktiv och sa att det inte är någon fara. "Gå inte hem och oroa dig" sa hon. Hon visste inte vem hon pratade med. Så klart att jag blir nojig. Nu har jag köpt hem et stort paket Bregott. Ska skeda ner lite extra fett i Prinsens mat. Hoppas att han går upp som han ska till nästa vägning om en månad.
Så gav jag mig igen
Fick en folder på BVC idag. "När barnet ska sova hette den". Läste och insåg att det inte stod något nytt. "Om du låter ditt barn suga sig till sömns så kan hon lätt vänja sig vid att behöva Din hjälp för att somna om". No shit! Där är jag.
Så jag körde igång. Igen. Medan sambon drog på fotbollsmatch satt jag på en stol bredvid Prinsens säng, lyssnade på klassisk musik och tyckte att det hela gick bra. Efter 1 1/2 timme gallskrek Prinsen och jag pallade inte mer. Inte denna gång heller. Bar honom, klappade och lät honom amma och han somnade.
Fan vad jag känner mig rutten. För att jag misslyckas med att försöka få mitt barn att lära sig somna själv. För att jag inte står ut med hans gråt. För att jag är en hönsmamma som inte kan bita ihop? Men jag försökte i alla fall. Igen.
Så jag körde igång. Igen. Medan sambon drog på fotbollsmatch satt jag på en stol bredvid Prinsens säng, lyssnade på klassisk musik och tyckte att det hela gick bra. Efter 1 1/2 timme gallskrek Prinsen och jag pallade inte mer. Inte denna gång heller. Bar honom, klappade och lät honom amma och han somnade.
Fan vad jag känner mig rutten. För att jag misslyckas med att försöka få mitt barn att lära sig somna själv. För att jag inte står ut med hans gråt. För att jag är en hönsmamma som inte kan bita ihop? Men jag försökte i alla fall. Igen.
Ringde till Huddinge
Ja i frysen på Huddinge sjukhus ligger två små som kanske (hoppas!) kan bli ett syskon till Prinsen.
"Barnmorska blablabla" sade hon när hon svarade.
"Ja hej jag heter Anna-Bell. Jag skulle bara vilja fråga ett par saker" sa jag.
Så berättade jag att vi fått en underbar prins för tio månader sedan, att vi har två i frysen, att vi inte ska göra något nu med dem men att jag bara ville veta.
Så talade hon om hur glad hon var för att det hade funkat, att det inte var någon kö och att man bara kan ringa och säga till ett par månader innan men att man måste ha slutat amma och fått tillbaka sin mens.
Så lade vi på och jag märkte att jag hade tårar på kinden. Tårar för att tankarna förde mig tillbaka till tiden som var, tårar för att hon i andra änden var så gullig. Tårar av glädje för att det faktiskt funkade till slut.
"Barnmorska blablabla" sade hon när hon svarade.
"Ja hej jag heter Anna-Bell. Jag skulle bara vilja fråga ett par saker" sa jag.
Så berättade jag att vi fått en underbar prins för tio månader sedan, att vi har två i frysen, att vi inte ska göra något nu med dem men att jag bara ville veta.
Så talade hon om hur glad hon var för att det hade funkat, att det inte var någon kö och att man bara kan ringa och säga till ett par månader innan men att man måste ha slutat amma och fått tillbaka sin mens.
Så lade vi på och jag märkte att jag hade tårar på kinden. Tårar för att tankarna förde mig tillbaka till tiden som var, tårar för att hon i andra änden var så gullig. Tårar av glädje för att det faktiskt funkade till slut.
Fika med Vilda bebin
Fika hos kompisen som är tvåbarnsmamma. Fika då hennes son, Vilda bebin, som är ett halvår äldre än Prinsen jagade Prinsen över golvet. Prinsen kan inte gå, han ålar. Vilda bebin kan gå. Prinsen hittade en superspännande leksak. Det är spännande med nya leksaker som inte finns hemma. Vilda bebin sprang efter Prinsen som försökte åla in i ett annat rum. Vilda bebin försökte hela tiden sätta sig på Prinsens rygg och mata honom med stora, alldeles för stora!, matbitar. Vilda bebin slog en kloss i huvudet flera gånger på Prinsen och brydde sig inte om att han blev tillsagd. Prinsen blev ledsen så klart. Det gör ont att få klossar bankade i huvudet.
Vilda bebins mamma och jag försökte hålla ställningarna och samtidigt få något sagt till varann och även samtidigt svälja ner kaffet. Det gick så där. Till slut valde jag att ha Prinsen i mitt knä. Jag menar, hur kul kan det vara då man är in underläge. Då man inte kan gå och att man sedan inte kan fly iväg utan blir förföljd och slagen med en kloss i huvudet. Får väl skaffa en hockeyutrustning i miniformat till Prinsen om vi ska dit på fika någon mer gång.
Vilda bebins mamma och jag försökte hålla ställningarna och samtidigt få något sagt till varann och även samtidigt svälja ner kaffet. Det gick så där. Till slut valde jag att ha Prinsen i mitt knä. Jag menar, hur kul kan det vara då man är in underläge. Då man inte kan gå och att man sedan inte kan fly iväg utan blir förföljd och slagen med en kloss i huvudet. Får väl skaffa en hockeyutrustning i miniformat till Prinsen om vi ska dit på fika någon mer gång.
söndag 8 juli 2007
Heldag utan Prinsen
För första gången sedan Prinsen kom för tio månader sedan var vi utan varann en hel dag, han och jag. Prinsen var med sin pappa och jag var på möhippa.
Prinsens pappa hade hållt ställningarna och det hade gått bra så klart. Jag sjöng in en skiva tillsammans med den blivande bruden, kompisen J, och hennes andra vänner. Vi åt kinamat och fotade kompisen J till en almanacka.
Jag åkte hemifrån vid halv tio på morgonen och vid sju på kvällen fick jag ett sms av Prinsens pappa. "Prinsen börjar bli trött". Jag tackade för mig och satte mig i bilen. Längtade som bara den efter Prinsen och körde för fort hem.
Prinsen var lite trött och sambon lika så. Hemmet var i kaos. Ammade och nattade Prinsen. Körde ett race i huset. Däckade med Prinsen tätt bredvid. Vaknade inte ens då sambon kröp ner.
Heldag utan Prinsen. Ovant men nyttigt för alla tre.
Prinsens pappa hade hållt ställningarna och det hade gått bra så klart. Jag sjöng in en skiva tillsammans med den blivande bruden, kompisen J, och hennes andra vänner. Vi åt kinamat och fotade kompisen J till en almanacka.
Jag åkte hemifrån vid halv tio på morgonen och vid sju på kvällen fick jag ett sms av Prinsens pappa. "Prinsen börjar bli trött". Jag tackade för mig och satte mig i bilen. Längtade som bara den efter Prinsen och körde för fort hem.
Prinsen var lite trött och sambon lika så. Hemmet var i kaos. Ammade och nattade Prinsen. Körde ett race i huset. Däckade med Prinsen tätt bredvid. Vaknade inte ens då sambon kröp ner.
Heldag utan Prinsen. Ovant men nyttigt för alla tre.
fredag 6 juli 2007
Jag är vek gällande sovningen
För en och en halv vecka sedan kunde inte Prinsen komma till ro i vagnen. Han skrek, ålade och ville ligga vid bröstet för att kunna sova.Detta har vi nu löst och det känns skönt. Jag har gjort ett mat- och sovschema, ställer klockan på sju varje morgon och låter Prinsen sova två gånger varje dag i vagnen. Nu är det bara kvällsläggningen som måste fixas.
Igår var jag fast besluten i att försöka få Prinsen att somna i spjälsängen. Vi hade på lugn musik, jag lät honom vara i sin säng och tog upp honom och vyssade då han blev ledsen. Lade sedan ner honom igen. Gav upp efter tre kvart. Han var ledsen, skrek och var inte i närheten av att somna i sin säng. Jag ammade honom i dubbelsängen och efter det gosade vi lite och vi båda somnade.
Så kan det gå. Har nu bestämt mig för att köra ett race tillsammans med sambon när han har semester om ett par veckor och se vad det leder till. För mig är det inte viktigt att Prinsen somnar i sin egen säng. Han kan lika gärna somna bredvid någon och att vi sedan lyfter över honom i spjälsängen. De nästa projekten går ut på att:
- Sambon ska kunna lägga Prinsen.
- Nattamningen ska bort.
Fortsättning följer.
Igår var jag fast besluten i att försöka få Prinsen att somna i spjälsängen. Vi hade på lugn musik, jag lät honom vara i sin säng och tog upp honom och vyssade då han blev ledsen. Lade sedan ner honom igen. Gav upp efter tre kvart. Han var ledsen, skrek och var inte i närheten av att somna i sin säng. Jag ammade honom i dubbelsängen och efter det gosade vi lite och vi båda somnade.
Så kan det gå. Har nu bestämt mig för att köra ett race tillsammans med sambon när han har semester om ett par veckor och se vad det leder till. För mig är det inte viktigt att Prinsen somnar i sin egen säng. Han kan lika gärna somna bredvid någon och att vi sedan lyfter över honom i spjälsängen. De nästa projekten går ut på att:
- Sambon ska kunna lägga Prinsen.
- Nattamningen ska bort.
Fortsättning följer.
onsdag 4 juli 2007
Min garderob suger!
Ja det gör den verkligen! För att:
Nummer ett: Jag har inte handlat kläder på länge.
Nummer två: Vissa av mina gamla kläder passar inte. Dessa har jag rensat ut i samband med flytten och detta gör att det nu mer ekar i garderoben.
Nummer tre: Vissa av mina favoriter har gått sönder och jag har inte lagat dem.
Åtgärder:
Nummer ett: Försöka köpa så mycket snygga kläder för så lite pengar som möjligt. HM, here I come!
Nummer två: Laga de trasiga kläderna och göra så roliga kombinationer som möjligt av det som finns där inne.
Nummer tre (Bäst!) : Åka till syrran och botanisera i hennes garderob. Hon är nämligen shopoholic och har hela garderoben full av härliga kreationer. Hon lånar dessuton gladeligen ut till sin lillasyster,mig.
Nummer ett: Jag har inte handlat kläder på länge.
Nummer två: Vissa av mina gamla kläder passar inte. Dessa har jag rensat ut i samband med flytten och detta gör att det nu mer ekar i garderoben.
Nummer tre: Vissa av mina favoriter har gått sönder och jag har inte lagat dem.
Åtgärder:
Nummer ett: Försöka köpa så mycket snygga kläder för så lite pengar som möjligt. HM, here I come!
Nummer två: Laga de trasiga kläderna och göra så roliga kombinationer som möjligt av det som finns där inne.
Nummer tre (Bäst!) : Åka till syrran och botanisera i hennes garderob. Hon är nämligen shopoholic och har hela garderoben full av härliga kreationer. Hon lånar dessuton gladeligen ut till sin lillasyster,mig.
tisdag 3 juli 2007
Många led till den stora lyckan
Glad över att sambon gav med sig, att försöka "skaffa" barn innan jag var klar med min utbildning. (Jag hann avsluta den innan jag blev gravid).
Glad över att jag ljög för gynekologen och sa att vi hade försökt längre. (Vita lögner kan vara bra).
Glad över att någon lämnade återbud till IVF-enheten så att vi fick börja tidigare.
Glad över att jag hade ägg som var bra. (Tänk vad hemskt att genomgå en behandling och inte få tillbaka något ägg).
Glad över att labbpersonalen valde just detta embryo. (Blir rörd då jag tänker på att någon suttit och valt ut just det som skulle bli till Prinsen. Magiskt!)
Glad över att embryot klarade upptiningen. (Tänk att det som skulle bli Prinsen var i en stor frys på Huddinge sjukhus i ett halvår!)
Glad över att graviditeten och förlossningen gick bra.
Lycklig över att vi fick vår fina prins. (Tack Gode Gud och min lyckliga stjärna!)
Glad över att jag ljög för gynekologen och sa att vi hade försökt längre. (Vita lögner kan vara bra).
Glad över att någon lämnade återbud till IVF-enheten så att vi fick börja tidigare.
Glad över att jag hade ägg som var bra. (Tänk vad hemskt att genomgå en behandling och inte få tillbaka något ägg).
Glad över att labbpersonalen valde just detta embryo. (Blir rörd då jag tänker på att någon suttit och valt ut just det som skulle bli till Prinsen. Magiskt!)
Glad över att embryot klarade upptiningen. (Tänk att det som skulle bli Prinsen var i en stor frys på Huddinge sjukhus i ett halvår!)
Glad över att graviditeten och förlossningen gick bra.
Lycklig över att vi fick vår fina prins. (Tack Gode Gud och min lyckliga stjärna!)
Såg rektorn på stan
Just det. Rektorn på skolan där jag är anställd. Rektorn som inte önskade mig lycka till eller sa hej då när jag gick hem med min tjocka mage för snart ett år sedan. Rektorn som inte hört av sig sedan Prinsen kom för tio månader sedan. Hon som antagligen vill att jag ska säga upp mig. Henne såg jag på stan här om dagen.
Hon tittade på mig och vi var två meter från varandra på den folkmyllrande Hamngatan. Rakt på mig tittade hon men jag tror inte att hon såg mig för jag vet att hon har väldigt dålig syn. Men jag såg henne. Men jag bara vände på huvudet och gick vidare med Prinsen i vagnen. Ett helt spontant handlande. För ett ögonblick ångrade jag mig, tänkte vända om, säga hej och se vad som hände. Ville veta vad hon skulle säga, där på Hamngatan och inte på skolan. Där, när inte Fröken M var närvarande. Ville veta om hon skulle prata om min anställning, undra när jag skulle komma tillbaka. Om jag skulle komma tillbaka. Jag tror hon vet. Jag känner på mig att hon vet. Jag kommer inte tillbaka. Jag trivs inte. Jag kan inte stå för pedagogiken som används.Vissa i arbetslaget kväver mig och det gör att jag får ont i magen. Jag talar om Fröken M. Eftersom rektorn och Fröken M är gamla kompisar så kommer det inte bli någon förändring. Inte på något plan. Så jag drar.
Nej. Jag vände inte om så jag fick inte veta vad hon hade sagt rektorn. Men bara det att jag flyr där på gatan istället för att stanna och prata tyder på att det är något fel. Jag vill säga upp mig. Jag ska säga upp mig. Måste bara fixa ett nytt jobb först. Har inte bestämt mig än om jag ska berätta för rektorn hur jag känner och varför jag väljer att gå. Att jag som relativt nyutexaminerad lärare förväntas arbeta gratis efter avslutad arbetstid, att jag förväntas vara "hungrig" men samtidigt inte får praktisera några nya ideér. Att det som gäller andra inte gäller mig, så som att Fröken M kan ta in ett stökigt barn(någon som skriker Fuck you och gör karatesparkar mot någon) från rasten, men inte jag. När Fröken M anser att ett barn inte klarar av att vara ute på rasten utan tycker att barnet ska sitta inne och lugna ner sig lite går det bra. När jag har tyckt samma så finns det inte praktiska möjligheter att utföra det trots att jag själv har kunnat vara med barnet.
Har inte bestämt mig om jag ska berätta att arbetslaget inte fungerar för att Fröken M spelar på sina känslor och tar saker som gäller elever i hennes klass personligt. Att hon pratar över huvudet på barnen då hon tycker att jag gör något fel, då hon vill sätta mig på plats. Att jag känner mig kontrollerad och tycker att arbetet med barnen blir svårt då inte arbetslaget fungerar. Då Fröken M kör sitt eget race och andra, både barn och vuxna, har en konstig respekt för henne så som att de var rädda. Att jag fått skit för små saker som att jag inte kommer in till Fröken M på morgonen och säger hej. Fröken M är alltid först och sist på skolan och de andra går in och, som jag ser det, fjäskar lite på morgonen för att göra henne nöjd. Jag går in i det klassrum jag jobbar i och fixar lite. Hälsar gör jag då vi släpper in barnen eftersom hela arbetslaget är samlat då. Jag rättar mig inte efter Fröken Ms regler. Alltså gillar hon inte mig. Eftersom Fröken M och rektorn är gamla kompisar lyssnar rektorn på Fröken M. Alltså vill de inte ha kvar mig. Enkelt.
Kanske att jag ska jag bryta trenden och säga till rektorn hur läget är och uppfattas istället för att göra som flera andra innan mig; Fly från skiten och sätta tejp för munnen för att inte missa någon bra referens till sitt CV.
Långt och svamligt inlägg. Tyder också på något galet. Som att mitt inre blir i uppror bara jag tänker på skolan där jag är anställd. Jag måste bort!
Hon tittade på mig och vi var två meter från varandra på den folkmyllrande Hamngatan. Rakt på mig tittade hon men jag tror inte att hon såg mig för jag vet att hon har väldigt dålig syn. Men jag såg henne. Men jag bara vände på huvudet och gick vidare med Prinsen i vagnen. Ett helt spontant handlande. För ett ögonblick ångrade jag mig, tänkte vända om, säga hej och se vad som hände. Ville veta vad hon skulle säga, där på Hamngatan och inte på skolan. Där, när inte Fröken M var närvarande. Ville veta om hon skulle prata om min anställning, undra när jag skulle komma tillbaka. Om jag skulle komma tillbaka. Jag tror hon vet. Jag känner på mig att hon vet. Jag kommer inte tillbaka. Jag trivs inte. Jag kan inte stå för pedagogiken som används.Vissa i arbetslaget kväver mig och det gör att jag får ont i magen. Jag talar om Fröken M. Eftersom rektorn och Fröken M är gamla kompisar så kommer det inte bli någon förändring. Inte på något plan. Så jag drar.
Nej. Jag vände inte om så jag fick inte veta vad hon hade sagt rektorn. Men bara det att jag flyr där på gatan istället för att stanna och prata tyder på att det är något fel. Jag vill säga upp mig. Jag ska säga upp mig. Måste bara fixa ett nytt jobb först. Har inte bestämt mig än om jag ska berätta för rektorn hur jag känner och varför jag väljer att gå. Att jag som relativt nyutexaminerad lärare förväntas arbeta gratis efter avslutad arbetstid, att jag förväntas vara "hungrig" men samtidigt inte får praktisera några nya ideér. Att det som gäller andra inte gäller mig, så som att Fröken M kan ta in ett stökigt barn(någon som skriker Fuck you och gör karatesparkar mot någon) från rasten, men inte jag. När Fröken M anser att ett barn inte klarar av att vara ute på rasten utan tycker att barnet ska sitta inne och lugna ner sig lite går det bra. När jag har tyckt samma så finns det inte praktiska möjligheter att utföra det trots att jag själv har kunnat vara med barnet.
Har inte bestämt mig om jag ska berätta att arbetslaget inte fungerar för att Fröken M spelar på sina känslor och tar saker som gäller elever i hennes klass personligt. Att hon pratar över huvudet på barnen då hon tycker att jag gör något fel, då hon vill sätta mig på plats. Att jag känner mig kontrollerad och tycker att arbetet med barnen blir svårt då inte arbetslaget fungerar. Då Fröken M kör sitt eget race och andra, både barn och vuxna, har en konstig respekt för henne så som att de var rädda. Att jag fått skit för små saker som att jag inte kommer in till Fröken M på morgonen och säger hej. Fröken M är alltid först och sist på skolan och de andra går in och, som jag ser det, fjäskar lite på morgonen för att göra henne nöjd. Jag går in i det klassrum jag jobbar i och fixar lite. Hälsar gör jag då vi släpper in barnen eftersom hela arbetslaget är samlat då. Jag rättar mig inte efter Fröken Ms regler. Alltså gillar hon inte mig. Eftersom Fröken M och rektorn är gamla kompisar lyssnar rektorn på Fröken M. Alltså vill de inte ha kvar mig. Enkelt.
Kanske att jag ska jag bryta trenden och säga till rektorn hur läget är och uppfattas istället för att göra som flera andra innan mig; Fly från skiten och sätta tejp för munnen för att inte missa någon bra referens till sitt CV.
Långt och svamligt inlägg. Tyder också på något galet. Som att mitt inre blir i uppror bara jag tänker på skolan där jag är anställd. Jag måste bort!
söndag 1 juli 2007
Aldrig med Frippes pölsa
När blev jag så harig?
Då jag var barn var jag inte rädd då jag var på Gröna Lund. Då kastade jag mig våghalsat in i de mest snurriga och gungande karusellerna. Jag lekte kull på relativt höga klätterställningar. Jag tog hand om stora spindlar och andra småkryp, vårdade de ömt. Jag lekte Frippes pölsa, en lek vi barn på gården kom på.
Frippes pölsa lekte man på kvällen då det var mörkt. En var han och gick omkring och letade efter de andra som hade gömt sig i ett visst bergigt skogsområde. Det hela gick ut på att de som gömt sig skulle hoppa fram och skrämma den som letade. Fy vad hemskt! Jag skulle aldrig vilja leka den leken idag.
Nu mer tycker jag att det är obehagligt med insekter. Hittade flera otäckingar då jag var ute och grävde i rabatten nyss. Gråsuggor är inte söta. Inte spindlar heller. Här om dagen hade vi en spindel inne. Den var stor som en enkrona med tjock kropp. Prinsen tittade storögt och undrade vad jag höll på med då jag irrade omkring här och försökte få ut den.
Gröna Lund har jag inte besökt på flera år men jag vet att jag skulle vara en mes om jag gick dit. Jag skulle mest ta lotter och äta sockervadd. Sedan skulle jag tjata om att få åka Kärlekstunneln med sambon och sambon skulle sucka och undra varför vi inte kunde åka något rivigare.
Inte heller blir det någon mer Frippes pölsa. Skulle nog behöva gå i terapi en lång tid fram över om jag lekte leken. Får ont i magen bara av tanken att gå runt ensam i mörktet i en lummig skog och bara vänta på att en massa människor ska hoppa fram och göra allt för att jag ska bli livrädd. Nej det blir ingenFrippes pölsa mer.
Då jag var barn var jag inte rädd då jag var på Gröna Lund. Då kastade jag mig våghalsat in i de mest snurriga och gungande karusellerna. Jag lekte kull på relativt höga klätterställningar. Jag tog hand om stora spindlar och andra småkryp, vårdade de ömt. Jag lekte Frippes pölsa, en lek vi barn på gården kom på.
Frippes pölsa lekte man på kvällen då det var mörkt. En var han och gick omkring och letade efter de andra som hade gömt sig i ett visst bergigt skogsområde. Det hela gick ut på att de som gömt sig skulle hoppa fram och skrämma den som letade. Fy vad hemskt! Jag skulle aldrig vilja leka den leken idag.
Nu mer tycker jag att det är obehagligt med insekter. Hittade flera otäckingar då jag var ute och grävde i rabatten nyss. Gråsuggor är inte söta. Inte spindlar heller. Här om dagen hade vi en spindel inne. Den var stor som en enkrona med tjock kropp. Prinsen tittade storögt och undrade vad jag höll på med då jag irrade omkring här och försökte få ut den.
Gröna Lund har jag inte besökt på flera år men jag vet att jag skulle vara en mes om jag gick dit. Jag skulle mest ta lotter och äta sockervadd. Sedan skulle jag tjata om att få åka Kärlekstunneln med sambon och sambon skulle sucka och undra varför vi inte kunde åka något rivigare.
Inte heller blir det någon mer Frippes pölsa. Skulle nog behöva gå i terapi en lång tid fram över om jag lekte leken. Får ont i magen bara av tanken att gå runt ensam i mörktet i en lummig skog och bara vänta på att en massa människor ska hoppa fram och göra allt för att jag ska bli livrädd. Nej det blir ingenFrippes pölsa mer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
