måndag 23 juli 2007

Till farmor

Hej farmor!

Ville bara säga att jag tänker på dig ibland. Tänker på hur det var när jag var liten. Då jag var hos dig. Då vi bakade gifflar tillsammans, åt glass i hammocken och lekte kiosk. Kommer du ihåg då vi var ute på sjön? Att vi plockade vackra stenar och samlade i en stor hög? Minns du vilka vackra blombuketter vi kunde göra av blommorna som växte på tomten?

Prinsen har blivit elva månader nu. Han kryper omkring och reser sig mot olika möbler. Han är en glad och aktiv liten kille. Världens finaste så klart. Jag vet att du var rädd att du inte skulle hinna träffa honom, att det var därför du skrev det där brevet till honom då han låg i min mage. Han ska få brevet, farmor. Jag har sparat det i Prinsens pärm där jag samlar viktiga saker. Jag är så glad att du han träffa honom, farmor. Så himla glad att jag tog kort på er två tillsammans. Att jag hann det innan du tog dig vidare till Andra sidan.

Vi har flyttat till hus nu. Jag tänker på att du skulle gilla trädgården. På att jag vill ha samma blommor som du hade i din trädgård; Prästkragar, blåklint och löjtnantshjärtan. Jag tänker att det är synd att du inte fick vara här i sommar. Hälsa på oss. Du kunde sitta på uteplatsen i skuggan. Kanske ta med några vaniljhjärtan som du hade bakat. Vad du har bakat vaniljhjärtan genom åren.

Han har också flyttat nu, C, din man. Jag har inte hälsat på honom. Det är inte för att jag inte vill. Ska göra det en dag. Han är lite svår, det vet du. Säger inte så mycket vad han tycker och känner. Det är väl så med män i den åldern. Jag vet att han saknar dig. Ni levde ju ihop i 60 år. Det måste vara helt fruktansvärt tomt för honom.

Det kändes konstigt när du gick bort. Jag tog ett steg upp i genarationstrappan. Prinsen kom och du försvann. Liv och död så nära. Jag blev mamma men slutade att vara barnbarn. I alla fall till någon som är här bland oss. Men det är klart att du alltid kommer att vara min farmor.

Jag hade längtat länge efter att få bli mamma. Jag hann inte berätta det för dig. Men vad jag har längtat, farmor. Jag är så lycklig över att vi nu har vår son. Han är verkligen fin. Det var det du sa då du såg honom de två gångerna ni träffades "Han är så fin. Så fin!" Du sträckte dig efter hans små händer och jag höll honom nära dig.

Pappa åker till minneslunden ibland. Han tar med sig vackra blommor. Jag har inte varit där. Det betyder inte att jag inte tänker på dig för det gör jag. Det var det jag ville säga också. Att jag tänker på dig. Farmor, det gör jag. Och jag saknar dig.

Många kramar. Anna-Bell

3 kommentarer:

Tre Gringos sa...

Fick små tårar i ögonvrån.

Anna sa...

Kram vännen! Även jag får tårar i ögonen.

Solkatten sa...

Ännu än som sitter här och blinkar bort tårar...

Kram!