Det låter som att jag bara klagar på folk nu för tiden, men hör den här:
Vi är ju nyinflyttade och igår fick jag syn på en granne som jag inte tidigare sett. Jag skulle gå en sväng med Prinsen i vagnen och passade på att stanna till då denna granne, en kvinna som bor i huset mittemot, höll på att klippa häcken.
"Hej! Jag tänkte bara passa på att hälsa. Vi är relativt nyinflyttade" sa jag och räckte fram handen.
"Hej! Jaså det är ni som har flyttat in. Jaha, Anna-Bell sa du. Hur gammal?" undrade hon och tittade på Prinsen.
"Han är tio månader" svarade jag.
"Då är det dags för syskon snart. Jag tycker inte att man ska vänta för länge. Du vet, man måste planera sådant där".
ETTTVÅTREFYRAFEMSEXSJU...inte skrika åt grannen...ÅTTANIOTIO...Hur kan hon säga så? Det andra hon sa till mig någonsin var att tala om att man inte bör vänta för länge med syskon. Skulle jag sagt som det var? Att vi har gjort en helvetesresa som var jobbig då men som gjorde att vi fick vårat efterlängtade barn till slut, att vi har två små i frysen men om dessa inte blir ett syskon så vill sambon lägga ner men inte jag. Skulle jag säga att jag tycker att det är stressande att vi tycker olika, sambon och jag. Berätta att jag varje dag tackar min lyckliga stjärna över att vi fick vår fina son och att jag inte är otacksam då jag önskar mig ett syskon till honom, att jag bara vill försöka lite till innan jag kan acceptera att vi faktiskt kanske inte kan få fler barn. Skulle jag ha sagt det till grannen som stod där vid häcken? Naturligtvis inte.
Ja hon klev på ömma tår. Skavande och smått blödande tår.
"Vi får se" sa jag och avslutade samtalet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jo det skulle du!!! Eller iaf sagt att ni väntat länge på Prinsen och att det inte är självklart att ni kan få ett syskon. Jag hade gjort det om jag var du..
Dumma insnöade människor som tar saker förgivet och inte tycker att familjen är komplett om man inte har en pojke och en flicka med två års mellanrum! Usch! Jag blir så arg att jag vill gråta..
Jag vill också gråta. Att det aldrig tar slut. Att man aldrig kan kallprata med någon utan att hamna i samma sits gång efter annan. Jag trodde nog att det skulle ta slut, någon gång, men uppenbarligen gör det inte det. Idiotiska människor finns det gott om... tydligen. Stor kram.
Sådant har INGEN med att göra. Inte ens närstående absolut inte en okännd granne.
Jävla kärring...
Ylwa: Ja visst skulle det ha varit bra att säga att vi väntat länge men vi har ju inte ens berättat för våra föräldrar. Skulle kännas fel då att anförtro grannen. Men det är klart, man vill ju få upp ögonen på folk.
Erica: Jo det kommer upp gång på gång. Vissa är verkligen osmidiga. Ibland blir man bara så trött...och ledsen.
Loj: Nej jag kan inte fatta hur man kan lägga sådana kommentarer.Jag väljer att se det som att en del människor är mindre vetande.
Anna: Mmm. Jag vill aldrig mer prata med henne.
Alltså, vad ÄR det med folk!? Dumma, dumma tant! Fick f.ö. frågan idag, av en kompis som var här och fikade, om vi planerar att "skaffa fler". Där satt jag och maken med vår fem veckor gamla son och såg ut som två frågetecken...
Skicka en kommentar