Jag vill inte bo inne i smeten. Är trött på alla avgaser och konstiga människor Jag vill inte att Prinsen ska växa upp på en bakgård och bli ett betongbarn. Jag orkar inte med all stress och alla tutande bilar. Det är det negativa med stan.
Men finns det något vackrare än utsikten från Fjällgatan? På kvällen. I mörkret. När det är lugnt. När man tittar över vattnet och ser Gröna Lund. När man hör hur människor skrattar och då man ser alla karusellers olika lampor blinka. Då man ser båtarna komma med påslagna landtärnor och bilda vågor i vattnet. Då man ser staden ligga lugn. Finns det något mer rogivande?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag vill bo mitt i smeten. Saknar mitt Mariatorg så att jag får ont i hjärtat ibland!
Men för Lillkattens skull så förstår jag ju att det är tusen gånger bättre här ute i förorten...
Men någon gång ska jag tillbaka.
Mm.. Vi satt på uteserveringen på Järnet, G:a Stan igår kväll. Solen som speglade sig i vattnet och båtarna som gled förbi. Jo, man blir lätt lyrisk.
Själv tror jag att man kan driva upp osedvanligt sympatiska och harmoniska barn mitt i smeten också ;-)
kram
Kattmamman-Så klart stan har sina fördelar. Visst älskar jag vissa delar av Söder men de finns ju liksom kvar och jag har väldigt näta dit. Just nu väger det upp att bo i förorten, precis som du säger, eftersom man nu har en liten att tänka på. Och så mycket mer man får för pengarna.
Saring-Så klart att man kan få harmoniska barn i stan;)Men jag tycker nog att det känns lite enklare med hus i förorten då man har barn. Då man har en tomt, slipper hissar och där det är lite lugnare. Men så bodde vi där det var grymt mycket bilar och väldigt liten hiss;)Men det är klart att de är underbart med närheten till allt som man har i stan och visst finns det många härliga platser innanför tullarna. Ja som bekant så finns det ju för-och nackdelar med allt...
Skicka en kommentar