Ruvardag 9

Inga ömma tuttar, ingen mensvärk, ingen enorm klåda bara lite svid.

Har märkt att jag blir lite småknäpp av att vänta. I förrgår tog jag bilen och åkte iväg. Var bara tvungen att handla lite. Jag brukar inte alls vara någon shoppoman, inte mer än andra. Men jag hade värsta suget efter att köpa något kul. Låter helt galet men jag antar att det var för att jag var tvungen att skingra mina tankar som behovet uppkom. Så jag drog på shoppingrunda vid nio på kvällen. Till Coop Forum, Ica Maxi och Willys...Vad annars finns det som har öppet vid den tiden?

Tänk var fina saker jag hittade till altanen! Jag kom bland annat hem med en illrosa bricka,en ärtgrön balja till Prinsens uteleksaker och en palm. Nu är stilen en blandning mellan klassiskt och kitschigt, eller nåt. Idag var jag och Prinsen och handlade nya örter och växter som ska planteras i kväll. Läge att vädret håller i sig. Här ska softas på altanen!

Och anonym, jag vet inte så mycket om ruvarsympton trots att detta är 7:e gången jag ruvar. Försöker tänka tillbaks och även rota fram gamla anteckningar där jag skrivit ner vad jag känt de olika gångerna. Dessvärre verkar det som att symptomen är olika varje gång. Det är verkligen jobbigt att ruva, jag håller med dig. Lycka till!

Jo du visst.

Sambons kompis (som inte vet om vår sits):

Ja vi håller på att kolla efter en större bil. Det är ju dax att Lillen ska få ett syskon, han är ju två år nu. Vi kör på och jag har ju bra kräm i tuben så det är snart fixat, he,he.

Hur ska man bearbeta en karl?

Tänker mest hela dagarna på hur jag ska bearbeta sambon att göra IVF i höst om detta skiter sig. Känns jobbigt för jag vet ju hans ståndpunkt. Får väl skriva ett kontrakt typ:

Om du går med på att köra en repa till ska jag:

- Se till att göra det mesta själv. Du slipper sticka mig med sprutorna, ge mig bara den där burken.

- Se till att fixa fram stålarna.

- Vara ärlig mot min chef, mitt arbetslag och dagmamman.

- Ge det en chans i form av ett trepack. Sedan lägger jag ner.

I sommar ska vi:

-Satsa på att ha det nice, göra roliga saker med Prinsen, umgås och få ordning på det torftiga sexlivet.(I vilkat fall som helst!)

-Om IVF leder till ett syskon till Prinsen:

-Ska vi dela på föräldraledigheten som du vill.

-Kan vi ta ditt favvonamn om det skulle bli en flicka...;)

När bara frågan; Hur gör man för att bearbeta en envis karl? Jag kan bara inte acceptera hans ståndpunkt. Detta är inte på liv och död längre, vi har världens finaste son. Men jag vill faktiskt ge honom ett syskon om det finns en möjlighet. Vi har fått högsta vinsten, ett syskon skulle bli en bonus.
Vad ska jag göra om detta frysförsök inte funkar. Gå i total strejk eller plocka fram min kvinnliga list? Tror på det sistnämnda.
Det är faktiskt så att det är jag som gör det mesta i och med en behandling och det kan aldrig bli lika jobbigt som innan vi var föräldrar. Så klart. Men tar jag inte chansen och försöker få ett till barn så kommer jag förmodligen gräma mig över det vid 50-sträcket och bli en bitter kärring. Eller nåt...

Borde-göra-listan

Idag är jag hemma igen med Prinsen som är sjuk. Han sover nu i vagnen och har sovit i 2 1/2 timme. Detta är vad jag borde göra:

- Röja upp. Hänga tvätt, köra igång en ny maskin. Tömma diskmaskinen. Plocka upp alla leksaker från golvet.

- Plantera blommor. Jag har hela förstret fullt av blommor som måste planteras ute i stora krukor.

- Skriva på mitt projekt. Ja, jag försöker fortfarande och jag ska gå fortsättningskursen i höst.

- Ringa sköldkörtelläkaren och ändra min tid som är om någon vecka.

Så vad gör jag? Jag varierar mellan att ligga i solstolen på tomten och halvsova och sitta vid datorn och bland annat kolla vilka symtom andra IVF:are hade ruvardag 7. Jag är patetisk. Dag 7! Jag har en veckas våndan kvar innan jag ens kan smyga mig lite närmare paketet med testet som ligger i badrumskåpet. Hua, tänk om det skiter sig. Fallet blir högt, konflikten blir ett faktum. Kan detta inte funka?

Prinsen, så himla duktig!

Idag har jag varit med Prinsen på vårdcentralen. Detta är 4:e dagen han har feber. Inte hög feber men runt 38 och han är inte helt på G som vanligt. Tänkte att det kan vara bra att checka öronen och lungorna efter den senaste grejen i början av månaden och eftersom vi har en ny tid för rör på torsdag nästa vecka.
Prinsen brukar gråta så fort han ser en vit rock och brukar inte alls vilja gå in i undersökningsrummet. Visst fick han surläpp idag också men han bet ihop och satte sig i mitt knä. Läkaren, en kvinna i 40-årsåldern, fick lyssna både på bröstet och ryggen och då med uppdragen tröja. Hon fick titta i båda öronen utan att han sa ett pip, för första gången! Hon fick till och med kolla på den blåsa som Prinsen han under tungan och titta i halsen med hjälp av en spatel. "Gapa som du gör när vi borstar tänderna!" sa jag och gapade stort samtidigt som Prinsen.
När allt var klart hoppade han ner från mitt knä glad som en lärka. "Vad du är duktig som lät doktorn titta!" sa jag och han nickade nöjt.
Underbara, duktiga Prinsen!

Ruvardag 7

Känner ingenting. Nada. Inget molande, inget ilande, inget tecken som kan tyda på någonting. Det enda skulle möjligtvis vara lite kliande och svidande av proggisarna. Vet inte om det är bra eller dåligt.Har ingen aning utan låter bara tiden snigla sig fram.
Tack för senast förresten! Väldigt trevligt på fästfesten!;)

Välkomna!!

"Hej alla, tjena fina bloggtjejer! Kul att så många kunde komma! Det finns snittar på köksbänken som jag tänkte att vi kan börja med. Se till att inte snåla med skumpan, jag har köpt massor. Sedan finns det en härlig buffé som står uppdukad i trädgården. Vilken tur att det är sol idag. Till kaffet blir det tårta, jag gjorde en smarrig med vaniljkräm och jordgubbar. Självklart är det ok att bläddra bland skivorna och sätta på det man önskar och stanna gärna tills morgonkröken för här ska det festas och fästas. Ja kära bloggvänner, fäst-festen har börjat! Välkomna alla återigen!"

Statistik

Här är min egen lilla statistik över vilka dagar i cykeln jag har testat positivt eller börjat blöda och insett att allt gått åt skogen:

IVF nr. 1: Blod på dag 16

FET nr. 1: Blod på dag 11

IVF nr. 2: Positivt test dag 17. Missfall efter en vecka.

FET nr. 2: Blod dag på 11.

FET nr. 3: Positivt dag 16. Prinsen föddes efter åtta månader!!

FET nr. 4: Blod på dag 11.

FET nr. 5: ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?

Man ser ju tydligt vilken dag jag bör passa mig för; Dag 11. Det är alltså söndag nästa vecka. Kan man spola fram tiden lite där tror ni, så att vånan blir mindre på något sätt?

Inställt

Imorgon är det dax för Prinsens operation. Egentligen. Men det blir inga rör i öronen denna vecka. I lördags var Prinsen lite snuvig och igår var snuvan grönfärgad, han hostade och hade 37.9 i temp.Något är på gång. Fan. Säg bara inte att det är ännu en öroninflammation. Igår petade Prinsen i sitt öra och sa "Illa." Åh låt det inte vara något med öronen igen,utan att detta bara är en förkylning och att vi snart har en ny tid då Prinsen får sätta rör. För vi har laddat nu, jag har våndats och nu vill vi bara ha det bortgjort. Idag är det sambon som vabbar.

Att ruva

Jag försöker att inte tänka på att jag ruvar nu men tänk om detta verkligen kan fungera, om vi får ta fram Prinsens fina liggdel till vagnen någongång nästa år. Tänk om det skulle kunna bli så att detta kan leda till en liten bebis. Det känns svindlande men också orimligt på något sätt, trots att jag vet att Prinsen ju faktiskt blev till på detta magiska sätt.
Tanken på ett misslyckande känns jobbigt och skrämmande för jag vet att jag kommer att falla platt till marken om det inte går vägen.Jag kommer förmodligen inte braka genom isen med full kraft eftersom jag har min älskade prins. Dock kommer det utbryta ett världskrig här i radhuslängan i Södra Förorten, det vet vi om.
Snälla min lyckliga stjärna, bespara oss det kriget. Jag lovar att vara en god människa i all evighet. Kan detta inte få fungera? Please!
Och tjejer, era lyckönskningar värmer. Mycket!

På plats

Eskimån är på plats! Det var rusning i dag på Huddinge och man fick nästan köa till rummen där själva ingreppet görs. Och jodå, vårat lilla embryo klarade upptiningen. Det fanns fyra celler både som fryst och tinat. Jag var kanske inte tillräckligt kissnödig men det gick fint ändå.
Det kan gå vägen, detta. Det finns en möjlighet. Idag är jag hoppfull som alltid då jag fått ett embryo.
Vi fikade på Sandys efteråt, sambon och jag. Tänk vad magiskt det är när man just fått en eskimå. Men jag vet ju hur rutten går under ruvningen. Att man både känner osäkerhet och våndan. Men dag 1, den är härlig.
"Om det ska gå, det står skrivet i stjärnorna" sa sambon och jag vet att han har rätt. Jag har fina ägg, Prinsen blev till av samma "kull",min slemhinna är tjock och bra, embryot såg fint ut och klarade upptidningen. Nu måste vi bara ha turen på vår sida. Så krasst är det. Vi behöver ha råmylla nu. Hoppas så att det gör ont. Tack för alla tummar.

Syskon

Jag är ett sk. sladdbarn, har en äldre syster. Vi är inte alls lika utan är varandras motpoler. Många gånger tycker jag att hon är helt galen, har konstiga åsikter och hon är inte den jag går till om jag har något problem. Men. Jag gillar henne. Hon är min syster. Vad som än händer. Jag har glädje av henne, det har jag.

Sambon har många syskon men har knappt kontakt med någon av olika anledningar. Han anser att han hade varit lika lycklig utan dem. Hur ska man kunna veta hur det är att vara utan syskon då man alltid haft det? Hur ska jag kunna svara på hur det har påverkat mig att ha en storasyster? Det går ju inte.

Kan man sakna något man aldrig haft? Ja! Det vet vi alla som vandrat i barnlöshetslandet.

Jag vill att Prinsen ska få ett syskon. Jag vill att han ska ha någon att dela allt med en dag när jag och sambon är gamla och skröpliga. Det kanske inte kan bli så men jag vill i alla fall ge det en chans. Jag vill kunna se honom i ögonen och säga: "Vi försökte ge dig en syster eller bror men det funkade inte." Fine. Då har man testat. Prinsen kommer att bli en god och lycklig människa utan syskon också, det är jag övertygad om. Men jag vill ändå ge det en chans. För jag tror att man kan ha stor glädje av att ha en syster eller bror.

Och Solkatten,dina ord var inte hårda. Inte alls. Jag tackar och bockar för de bra kommentarerna. Tack alla tjejer. Jag kommer inte ringa familjerådgivaren idag. Inte heller imorgon. Men vem vet hur detta kommer att sluta.

Tjing så länge. Om fyra timmar är eskimån på plats.

Lögnare

Jag är en lögnare idag. Det känns som att jag är en usel person men jag såg ingen annan utväg.

Samtal 1. "Hej det är Anna-Bell! Jag har asont i min visdomstand. Jag måste gå och kolla den idag, det bara bultar i käkbenet. Ja, jag blir nog borta hela dagen, har ju inte fått någon tid ännu."

Sms: Hej F! Jag ska inte gå till jobbet idag. Måste kolla upp min visdomstand som jag har ont i. Är det ok att Prinsen är hos dig idag? I så fall lämnar jag honom kl 8.30. Anna-Bell"

Jodå. Det gick fint att Prinsen kom till dagmamman, no problemas. Där stog jag i hallen och berättade att jag har min tandläkare i Nacka och att jag måste ta mig dit. Fan vad dumt det kändes.

Idag är det dagen D, den sista dagen någonsin vi gör ett embryotransfer om sambon får välja. Ja om jag får välja också, jag hoppas ju innerligt att detta ska gå vägen. Men om inte...Jag kan inte ge mig för då kommer jag att bli en bitter jävla kärring på ålderns höst och det vill jag inte.Det gynnar ingen. Inte sambon och inte mig själv.

Tack för alla tummar förresten. Jag behöver dem idag! Verkligen, jättebehöver.

Hopplöshet

"Hur ska vi göra imorgon när det är dags för eskimån?" säger jag ikväll när jag kommit hem från mötet som var efter jobbet.
"Vad?" säger sambon P och tittar upp från dataskrämen.
"Vi ska ju vara i Huddinge imorgon mitt på dagen och jag har inte sagt något på jobbet. Kan bara inte säga att jag måste gå tidigare igen. Jag får ringa mig sjuk på morgonen. Gillar det inte alls men jag ser ingen annan utväg."
"Måste jag med?" säger P och inväntar svar.
"Öh, ja...De sa ju det. Men vad säger jag till dagmamman? Jag vill inte ljuga för henne. Kanske jag ska säga som det är?"
"Säg vad du vill. Det är det här jag menar, det som är jobbigt. Att fixa och trixa.Att ljuga"
"Gör vi det i höst ska jag berätta för chefen, mitt arbetslag och dagmamman" säger jag.
"Det blir inget mer Anna-Bell."
"Nej jag vet att du säger det men jag vill ge det en chans om det inte funkar nu."
"Det har varit två chanser till syskon. Funkar det inte nu så orkar jag inte mer."
"Men det är ju jag som gör det mesta; Tar mediciner, går på läkarbesök..."
"Men jag vill ha lugn och ro. Du kommer ju aldrig att ge dig.Hur många chanser ska du ge det? Ska du hålla på tills du är 55? Då har jag gett upp och dragit. Att du inte kan vara nöjd med det du har." säger han och ger mig dåligt samvete. Som att man kan vara missnöjd då man har världens finaste son.Som att jag inte nöjer mig med att vara mamma till den mest underbara. Men som sagt, det handlar inte om det.
"Jag är inte missnöjd" säger jag.
"Men lägg ner då. Det blir inga fler försök efter det här..." säger han och jag börjar gråta. "...skaffa en katt eller något."

Jag går in i duschen, klär av mig. Jag duschar tills varmvattnet tar slut och gråter så jag hulkar.Jag önskar att han ska komma in i badrummet, kika in i duschkabinen, säga "Ok vännen, vi kör på i höst om detta inte funkar. Vi gör det för jag vet att det betyder så mycket för dig." Han kommer inte. Jag hör inte orden. Jag kommer förmodligen aldrig att få höra dem heller. Det gör ont.Väldigt ont.

Oense

Vi har pratat om det igen och vi är fortfarande oense.

På torsdag ska vi få tillbaka det sista lilla embryot som ligger i frysen på Huddinge. Det är en fin frysis och vi har goda chanser sa barnmorskan i veckan. Ändå vågar jag inte hoppas. Om detta inte går vägen vill jag köra vidare i höst, göra en hel ny IVF och hoppas på att det kan ge Prinsen ett syskon och oss ett till barn.

Men.

Sambon vill inte. "Det blir den här gången och sedan inget mer" säger han. Jag blir ledsen men han ger sig inte. "Nä sedan får det vara nog. Jag orkar inte IVF:a mer. Jag vill ha sinnesfrid" säger han. Han menar att det var ett helvete att göra IVF men att det har gett honom att barn, det mest underbara av alla. Jag påstår detsamma men att det är härligt att ha barn. Alltså vill jag ha ett till. Sambon säger att vi redan trotsat naturen. Varför skulle det funka igen? Och vi har ju faktiskt redan fått högsta vinsten. Ja vi har fått högsta vinsten men varför får inte jag sukta efter en bonus? Varför kan inte jag få önska som andra får? Det handlar inte om Prinsen. Det handlar inte om att jag inte är nöjd. Det handlar om att jag önskar mig ett till barn. Jag vill ge min son ett syskon. Att jag vill göra det jag kan innan jag lägger ner. Svårare än så är det inte. Eller jo. Det är ju svårare än så, så klart. Plånboken måste upp igen. Det hela måste klaffa med mediciner och vi måste ha en himla tur. Ja ni vet ju vad jag pratar om.

Vi har en chans kvar. EN. Jag känner mig stressad. För jag vill köra på igen om det skiter sig, vilket jag tror att det kommer att göra. För jag vet att det aldrig kan bli lika jobbigt att IVF:a som innan Prinsen föddes.

Varför kan vi inte vara överens om så viktiga saker?

Lögnerna

Tack snälla för tips om vad jag kan säga på torsdag. Vilka påhittiga tjejer ni är;)

Senaste gångerna jag har varit iväg har jag skyllt på mitt eksem i hårbotten, min astma+allergi och min sköldkörtel. Detta är saker som jag har problem med på riktigt. Att säga att jag ska med Prinsen till öronläkaren går nog inte. De vet att han ska få rör på tisdagen, nästa vecka, och jag nämnde att han har en tid innan på måndagen denna vecka. Vill heller inte säga till chefen att jag går på en behandling. Det skulle kännas som att säga A men inte B och det vill jag inte.Jag vill säga allt eller inget liksom.

Fy. Gillar inte att ljuga.

Dessa lögner

Det går fint att knapra små blå piller. Idag var jag på VUL och det såg bra ut.

På torsdag ska vi få tillbaka den lilla frysisen. Frågan är nu bara vad jag ska säga på jobbet. Jag vill ju absolut inte säga som det är.

Ska jag:

1. Köra en VAB, vilket betyder att jag behöver ljuga även för gulliga dagmamman. (Var ska jag då lämna Prinsen när vi ska till Huddinge?)

2. Ringa mig själv sjuk på morgonen men låta Prinsen vara hos dagmamman.

3. Säga att jag måste gå tidigare. Det skulle i så fall bli vid kl.12 och folk skulle börja undra vad det är för fel på mig, jag som måste till läkaren hela tiden...

Vad att göra?!

Tvåordsmeningar!

Prinsen kan prata med tvåordsmeningar! Han har gjort det i några veckor. Exempel på det han säger:

Titta myra!

Många bilar.

Mammas kräm.

Bada näe.

Gunga mer.

Kolla här!

Orolig

På tisdag är det prick två veckor till operationen då Prinsen ska få rör i sina öron. Pratade med en sköterska på kliniken där han ska göra det. Berättade att jag är nojig och hon sa att narkosläkaren är jätteduktig, van, att han söver över 1000 barn per år, ibland yngre än Prinsen. Men jag är orolig ändå. Trots 1000 barn innan. För jag tycker att det är läskigt med sövning. Jag blir rädd när mitt barn i någon annans händer, när jag måste lita på någon annans kunskaper. När jag har inte kontroll över det hela.
Ingreppet tar 10 minuter med sövningen som tydligen är ytlig men jag har redan börjat oroa mig. Vet inte hur jag ska hantera detta. Men jag förstår att det måste gå på något sätt. Prinsen kan ju inte ha öroninflammationer hela tiden. Ska försöka vara en lugn mamma den där dagen då det är dags, men jag vet att jag kommer att grina så fort Prinsen har somnat och de ska sätta i rören. För att jag är blödig. För att jag inte gillar att han måste sövas ner. För att jag blir orolig. För att Prinsen är mitt allt.

Glömsk

Har blivit så himla glömsk den senaste tiden. Jag behöver typ ha lappar för allt, minsta lilla grejen jag ska göra. Börjar bli orolig för mig själv på riktigt. Idag glömde jag att ta ett av mina små blå piller. Tror jag. Kommer inte riktigt ihåg om jag tog det i morse eller inte...Kan det spela någon roll mån tro?

Efterlysning!

På torsdag kommer Hasse Aro säga detta i programmet Efterlyst: "Vi har en efterlysning! Har någon sett spökhuggaren som försvann från Soliga gatan i Södra förorten någongång efter valborg? Om ni har sett något som kan ha med spökhuggarens försvinnande att göra, ring Efterlyst på telefonnummer 200 00 90."

Så här var det; Jag, sambon och Prinsen var vid brasan med ett av syrrans barn, V 14 år, på valborg. Prinsen pekade på en stor gasballong, varpå hans far gick och handlade ballongen. Bortskämd? Vem kan klandra en pappa som är med sin son vid brasan för första gången. Hur som helst. Vi gick hem. Prinsen bekantade sig med ballongen som föreställde en späckhuggare.
Dagen efter fick V en idé efter att ha funderat över detta; Vad händer om man laborerar med ballongens tyngd så att ballongen varken åker ner till golvet eller upp i taket? V hämtade tejp och tejpade en del på ballongens tyngd, bara så mycket att den stannade i luften. Helt plötsligt hade vi en ballong, en späckhuggare i huset som rörde sig runt i de olika rummen beroende på luftströmmarna. Det var då vi började kalla honom för spökhuggaren. För det var faktiskt lite läskigt att helt plötsligt springa ihop med en stor huggare när man rundat hörnet i hallen på väg ut i köket.
Och så en dag, bara någon dag efter valborg var ballongen borta! Och det fanns inte ett spår av den. Ingen späckhuggare låg med punka i någon hörna. Ingen mindes att någon hade öppnat dörren så att späckhuggaren hade kunnat flyga ut.

Nej. Spökhuggarens försvinnande är helmysko. Så ser ni någon stor sådan dra omkring ute så är det förmodligen vår.

Sjuk

Prinsen är sjuk. I natt pep det mycket i luftrören och han stånkade då han andades ut. Klockan 01.00 satte vi oss i bilen, han och jag. Vi åkte till barnakuten på Söder. Fick vänta någon timme men han var så duktig min älskling. Träffade en jättetrevlig läkare. "Jag har en överraskning!" sa hon till Prinsen och visade att hon hade klistrat fast ett Bamseklistermärke på en spatel.

Hon tog sig tid och det var skönt. Hellre att man väntar en halvtimme extra i väntrummet och får den tiden inne hos läkaren istället för att de stressar sig igenom hela besöket så att man knappt hinner uppfatta vad de sagt.

Jodå. Prinsen var rosslig, det konstaterade hon också. Förmodligen en början till lunginflammation eller någon bakterie som satt sig i lungorna trodde hon. Och så öroninflammation. För åttonde gången. På båda öronen. I slutet av denna månad blir det rör.

Klockan 03.15 var vi hemma igen så vi tog en liten sovmorgon idag. Nu ska vi cykla till apoteket och hämta ut medicin.

Läget

Är hemma med en sjuk prins idag. Han hostar, rosslar, snorar och har 39 i temp. Hoppas att det försvinner lika snabbt som det dök upp.

Idag svalde jag det första lilla blå pillret efter att ha pratat med en tjej på Huddinge. Måste bara säga att de verkligen är gulliga där, personalen. Ja alla utom de som ringer upp då man har sökt dem, ni vet när man får knappa in sitt nummer, när man har hört en sävlig röst säga "Vi ringer upp dig på telefonnumer 070-..... klockan 8.10." De är ofta griniga för att de ringer upp klockan 9.20 då man inte har telefonen på "Jag har försökt ringa dig TVÅ gånger nu. Ring till Huddinge om du vill prata" var det någon sur som sa på telefonsvararen en gång. "Men ring 8.10 då! Jag kan inte prata om embryotransfer på mitt jobb, bland kollegor och barnens föräldrar."

Hur som helst så var denna tjej, som jag pratade med idag, jättevänlig och tog reda på att det inte alls är någon fara att ta dessa piller då man har astma. Skönt. Och larvigt av mig egentligen. För jag har nog proppat i mig det mesta vid tidigare behandlingar.

Done

Deklarationen:

Klockan halv tolv i natt satt jag i bilen på Götgatan. Jag vevade ner rutan och gav papperna till tjejen i orange väst. Sedan skjutsade jag hem en kompis som också var i hoodsen av samma anledning. Stannade och tog en burgare på hemvägen. Ingen förseningsavgift här alltså.

Medicinerna:

Uthämtade ikväll på Söderapoteket med långa öppettider. Läste om biverkningarna och blev smått nervös, blir alltid det av att läsa om olika symtom. Blir rädd för vad det är jag verkligen stoppar i mig. "Var särskilt försiktig med Progynon om du har astma. Sjukdomen kan förvärras vid användning av medicinen..." Jag har astma. Måste ringa sjukvårdsrådgivningen.

Idag kom spår av mensen. I morgon kör jag igång med små blå piller.

Utmaning

Varför har jag inte hämtat ut mina mediciner trots att jag ska få mens imorgon och jag ska börja äta (tack Solkatten för att du berättade att jag ska stoppa dem i munnen;) dem då mensen kommer?

Varför har jag och sambon inte lämnat in deklarationerna ännu trots att de ska vara inne senast om prick 1 timme och 40 minuter?

Är vi helt förvirrade eller söker vi bara lite vardagsspänning och utmaning? Vet inte.

Älskade, finaste

I går då Prinsen skulle sova lade jag mig bredvid honom. Jag klappade på hans huvud och plötsligt tittade han på mig med sina bruna ögon och sa "Min mamma".

Åh min Prinsen. Min älskade, finaste. Världens mest underbara lilla pojke. Jag vet hur det känns när ens hjärta smälter.

Pannknack

Idag har jag haft ont i skallen större delen eftermiddagen och kvällen. Antagligen för att jag har spänningshuvudvärk av muskelknutar i nacken, men ikväll har jag varit hos massören så jag hoppas att det snart går över. Hur som helst. Vet ni hur jobbigt det är att ha ont i skallen när man har en trotsig 3-åring på jobbet som påstår att han inte kan klä på sig själv?

När vi ska gå ut: (Typ varje gång)

Jag: Klä på dig jackan och skorna nu Erik.

Erik: Jag kan inte! (Sur min)

Jag: Jo jag vet att du kan! Kom du ihåg att du klädde på dig skorna i förmidags då vi var ute. (Efter att ha skrikit att du inte kunde i en kvart..)

Erik: Jag kaaan inte!! (Menar: Jag vill inte. Fatta!)

Jag: Heja Erik. Du är duktig! Försök först själv. Om det inte går så hjälper jag dig.

Erik: JAG KAAAN INTE!!

Osv osv osv. Han skriker. Jag peppar. Han gråter. Jag uppmuntrar. Samtidigt som jag och min kollega hjälper de andra 15 att komma ut.

Varför kan inte Eriks föräldrar ha som krav att han ska klä på sig själv hemma? Han är 3 år. Kom igen. Vi är dåliga på det, sa pappan. Ja. Och jävligt dåliga på att ta konflikter. För det går snabbare att sätta på honom kläderna, skippa att han ska göra något själv. För det blir lugnare så. Det blir inget skrik för skrik är jobbigt. Speciellt om man har ont i huvudet.Ja, jag vet det.

Badkruka

Prinsen vägrar att bada nu för tiden. Jag försöker att locka med roliga leksaker och fluffigt badskum men han skriker: "Baba näe!!" Fötterna åker upp till ansiktshöjd och han klamrar sig fast vid mig när jag försöker sätta ner honom i baljan. Man vill ju inte tvinga honom så att han får trauma och vattenskräck för all framtid. Hoppas att det snart går över.

Behandling

Så fick jag papprena från Huddinge här om dagen. Jag läser om medicinen som heter progynon och försöker komma ihåg om det är något jag tagit tidigare. Kan inte minnas.Vet inte ens var det är för tabletter. Är det något man äter eller stoppar upp? Känner mig förvirrad, som att jag skulle vara ny i sammanhanget. Men så är det ju inte. Ska ju göra mitt 6:e transfer.Läser om behandlingen och fattar att detta är mer invecklat än det jag brukar göra, ostimulerat, då jag bara tar ett par proggisar om dygnet. Men räkmacka? Jo det är det faktiskt. Skulle detta funka så behöver jag inte vänta över sommaren, våndas och öppna feta plånisen igen. Så är det ju.

Dåligt samvete

Jag har en sak som jag har så dåligt samvete över. Detta har jag inte tänkt så mycket på men det slog mig idag. Vi har inte filmat Prinsen så mycket. Varför? Det har bara inte blivit så. För vi har ingen videokamera och jag fattade inte att man kan filma med digitalkameran förrän Prinsen var några månader.

Och nu mår jag dåligt över detta. För att jag inte har handlat en kamera och dokumenterat. Mår dåligt trots att jag har tagit fler bilder än jag kan räkna till och trots att jag gör fina handskriva böcker till honom.

Måste köpa en kamera! Känner mig helt hysterisk inombords för detta.

Irriterande

Jag hade skrivit ett långt inlägg. Om Prinsens kusin V som sov hos oss i natt. V är 14 år och går i 7:an. Jag hade skrivit om hur gullig han är mot Prinsen, att han lekte med Prinsen hela kvällen igår och att det sista han sa innan vi gick och lade sig var:"Lova att du säger åt Prinsen att väcka mig imorgon så att vi kan börja leka direkt." Så försvann hela texten. För att det är något fel. För så fort man pratar i hemtelefonen kan man inte använda nätet. Något galet har hänt och det ringde samtidigt som jag tryckte på publicera inlägg.

Irriterande.