Pannknack

Idag har jag haft ont i skallen större delen eftermiddagen och kvällen. Antagligen för att jag har spänningshuvudvärk av muskelknutar i nacken, men ikväll har jag varit hos massören så jag hoppas att det snart går över. Hur som helst. Vet ni hur jobbigt det är att ha ont i skallen när man har en trotsig 3-åring på jobbet som påstår att han inte kan klä på sig själv?

När vi ska gå ut: (Typ varje gång)

Jag: Klä på dig jackan och skorna nu Erik.

Erik: Jag kan inte! (Sur min)

Jag: Jo jag vet att du kan! Kom du ihåg att du klädde på dig skorna i förmidags då vi var ute. (Efter att ha skrikit att du inte kunde i en kvart..)

Erik: Jag kaaan inte!! (Menar: Jag vill inte. Fatta!)

Jag: Heja Erik. Du är duktig! Försök först själv. Om det inte går så hjälper jag dig.

Erik: JAG KAAAN INTE!!

Osv osv osv. Han skriker. Jag peppar. Han gråter. Jag uppmuntrar. Samtidigt som jag och min kollega hjälper de andra 15 att komma ut.

Varför kan inte Eriks föräldrar ha som krav att han ska klä på sig själv hemma? Han är 3 år. Kom igen. Vi är dåliga på det, sa pappan. Ja. Och jävligt dåliga på att ta konflikter. För det går snabbare att sätta på honom kläderna, skippa att han ska göra något själv. För det blir lugnare så. Det blir inget skrik för skrik är jobbigt. Speciellt om man har ont i huvudet.Ja, jag vet det.