Att ruva

Jag försöker att inte tänka på att jag ruvar nu men tänk om detta verkligen kan fungera, om vi får ta fram Prinsens fina liggdel till vagnen någongång nästa år. Tänk om det skulle kunna bli så att detta kan leda till en liten bebis. Det känns svindlande men också orimligt på något sätt, trots att jag vet att Prinsen ju faktiskt blev till på detta magiska sätt.
Tanken på ett misslyckande känns jobbigt och skrämmande för jag vet att jag kommer att falla platt till marken om det inte går vägen.Jag kommer förmodligen inte braka genom isen med full kraft eftersom jag har min älskade prins. Dock kommer det utbryta ett världskrig här i radhuslängan i Södra Förorten, det vet vi om.
Snälla min lyckliga stjärna, bespara oss det kriget. Jag lovar att vara en god människa i all evighet. Kan detta inte få fungera? Please!
Och tjejer, era lyckönskningar värmer. Mycket!