Syskon

Jag är ett sk. sladdbarn, har en äldre syster. Vi är inte alls lika utan är varandras motpoler. Många gånger tycker jag att hon är helt galen, har konstiga åsikter och hon är inte den jag går till om jag har något problem. Men. Jag gillar henne. Hon är min syster. Vad som än händer. Jag har glädje av henne, det har jag.

Sambon har många syskon men har knappt kontakt med någon av olika anledningar. Han anser att han hade varit lika lycklig utan dem. Hur ska man kunna veta hur det är att vara utan syskon då man alltid haft det? Hur ska jag kunna svara på hur det har påverkat mig att ha en storasyster? Det går ju inte.

Kan man sakna något man aldrig haft? Ja! Det vet vi alla som vandrat i barnlöshetslandet.

Jag vill att Prinsen ska få ett syskon. Jag vill att han ska ha någon att dela allt med en dag när jag och sambon är gamla och skröpliga. Det kanske inte kan bli så men jag vill i alla fall ge det en chans. Jag vill kunna se honom i ögonen och säga: "Vi försökte ge dig en syster eller bror men det funkade inte." Fine. Då har man testat. Prinsen kommer att bli en god och lycklig människa utan syskon också, det är jag övertygad om. Men jag vill ändå ge det en chans. För jag tror att man kan ha stor glädje av att ha en syster eller bror.

Och Solkatten,dina ord var inte hårda. Inte alls. Jag tackar och bockar för de bra kommentarerna. Tack alla tjejer. Jag kommer inte ringa familjerådgivaren idag. Inte heller imorgon. Men vem vet hur detta kommer att sluta.

Tjing så länge. Om fyra timmar är eskimån på plats.