Gårdagen

Gårdagen var rätt intensiv kan man säga. Jag jobbade mellan 8.30 och 12.30 och sedan kom sambon och Prinsen och hämtade mig. Vi åkte mot Uppsala och när vi kom fram sov Prinsen i bilen. Jag gick upp ensam och fick komma in till ett rum på en gång. Läkaren kom och talade om att av våra sex hade två sett fina ut och delat sig som de skulle. En till oss och en till frysen. Att få tillbaka två gick inte eftersom det såg för bra ut enligt läkaren. Risken för tvillingar är stor men graviditetschanserna ökar inte mer än med sex procent enligt honom. Jag steg upp i gynstolen och fick se den fina fyrcelliga på tv-skärmen. Läkaren sa att den ser ut att vara en 10-poängare och att vi har 42% chans att detta försök fungerar. Det låter bra men jag undrar självklart varför det då inte tar sig. Men bättre att ha goda odds än inte även om vi många gånger hamnar på fel sida om statistiken

När jag var klar skålade jag med cider för mig själv på mitt rum innan jag gick ner till bilen. Prinsen sov och vi åkte tillbaka till Stockholm. Väl där släppte sambon av mig vid Nålmannen som idag hade vikarie. Det var Nålkvinnan som visade mig till ett rum. Jag hade tid 15.30 och då blev jag visad till ett rum med soft musik och dämpad belysning. Efter att ha suttit och trummat en kvart kom Nålkvinnan in och satte nålar. Jag undrade hur länge nålarna skulle sitta eftersom jag skulle få skjuts (vi hade bestämt 16.30) och hon svarade "en halvtimme".

Efter rätt länge i mörkret med nålar kom Nålkvinnan in och sa att det var en rätt lång halvtimme. "Drick nu lite rött te så att du inte behöver stressa iväg." "Tack men jag tror att jag måste till min skjuts" sa jag och tittade på klockan som var 16.45. I samma stund ringde sambon. "Var fan är du? Jag står i korsningen och Prinsen har spytt". Jag ilade iväg och fann min prins nerkräkt i bilen med sambon bredvid. Vi bestämde oss för att åka till Barnsjukhuset.

På Barnsjukhuset talade vi om att Prinsen haft magsjuka i en vecka och att vi ville veta om han var uttorkad. Prinsen undersöktes och jag blev imponerad över hans lugn och mod. Han sa ingenting när sköterskan stack honom i fingret och höll kvar en lång stund för att fylla ett litet rör med blod. Inte heller när läkaren klämde på hans mage protesterade han. Prinsen gapade stort och lät henne titta i öronen, duktiga killen. Efteråt ville han ha ett klistermärke och valde ett med Musse. Efter tre timmar på Barnsjukhuset fick vi veta att Prinsen inte är uttorkad och att vi ska fortsätta på samma sätt som tidigare; Med vätskeersättning, med mycket att dricka, med saker som han vill äta, med små portioner. Fick en sjukskrivningslapp av läkaren till Försäkringskassan så att Prinsen kan repa sig i lugn och ro.Vi lämnade Barnsjukhuset vid 20.00, glömde kvar Musseklistermärket och åkte hem.

I morse var Prinsens blöja torr igen efter natten och vi får fortsätta truga med dricka och sådant han tycker om. Släktkalaset som är idag har bangats av familjen Anna-Bell. Sambon är bättre. Jag har diarré igen.