Läget är detta:
Jobbet:
Jodå en löneförhöjning och det var ju bra men även ett till barn till gruppen, en liten sötnos på 15 månader. I torsdags var det andan i halsen hela dagen då vi hde kort om folk igen. Så ringde en av cheferna och sa att det var svårt att få en vikarie.
"Men ni kanske klarar er?" undrade hon.
"Nej det gör vi inte" sa jag. "Vi har 18 små barn på två personal." Den kom ingen vikarie.
Prinsen:
Go som vanligt men trotsig som bara den mellan varven. Han gör klassiker som att slänga sig på golvet i ICA-kassan.
"Jag lill inte!" är en vanlig replik och han ska göra allt själv inklusive klä på sig. Det blir bak och fram och totalt omatchat vissa gånger eftersom han även bestämmer vilka kläder han ska ha på sig. Jag väljer att se det positiva och tycker att det är bra att han har skinn på näsan och inte är någon latmask, utan som är aktiv vid klädval och påklädning.
Behandlingen:
Jag ska köra igång med sprutorna när mensen kommer och det är förmodligen i helgen. Hade lite frågor så jag ringde Linné idag. Sköterskan var trevlig och tog sig tid att lyssna på mina funderingar. Det verkar svårt att få tillbaka två embryon men jag kommer att propsa på det. Ska bli mycket intressant att se hur det går med den korta behandlingen, hur många ägg de kan få ut. Är mer rädd att det inte ska funka än vad jag är pirrig inför försöket. Tyvärr.
Nålmannen:
Ska dit på fredag igen och frågar han en fjärde gång "Vilken dag är du på i cykeln?" så tror jag att jag blir galen och, istället för att säga vänligt, vrålar "Jag ska göra IVF! Fatta!" Förra gången låg det en som var gravid i åttonde veckan på andra sidan skynket. Jag vill också.
Hälsan:
Stressklumpen är för tillfället borta. Kanske att det är för att jag är hemma idag. Jag har feber och ont i kroppen. Prinsen är också hemma eftersom jag inte orkar med en promme till dagmamman så idag har vi kollat en hel del på Pippi och myst i soffan. För övrigt är jag lite trött, trots alla vitaminer jag pillar i mig, och rätt avmätt på tjocka magar och bebisar. Antar att det är för att behandligen börjar närma sig. I papper som jag fick av Nålmannen står det att man ska umgås med små bebisar. Ok, visst om jag hade någon nära vän med bebis. Men hade jag fått det rådet innan Prinsen kom hade jag nog bett någon att stoppa upp tipset i häcken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ursäkta men vad är det för ett råd?? Att umgås med små bebisar? Vad ska det göra för gott var det tänkt?
Jag hade nog också bett den personen som gett mig ett sådant råd att stoppa upp det i häcken. Stön!
Jo, men självklart. Man blir vad man äter. Eller... Man blir som man umgås. Klart du blir gravid om du umgås med bebisar. Av ren självbevarelsedrift antagligen.
Jag är kanske ovanligt skeptisk till alternativa idéer, men jag tycker det låter helt idiotiskt. Fast han kanske vet vad han pratar om...? Hmm...
Bra att det närmar sig behandlingsstart igen! Jag håller mina tummar för dig och tycker det är dags att det tar sig. Stå på dig när det gäller att få tillbaka två embryon!
Två vuxna på 18 barn?!?! Du har ALL min respekt!!!
Kram!
Aaaahh där rådet om att omge sig med gravida och bebbar är så urbota dumt! Ungefär som om hormoner skulle smitta via luften och göra en fertil!
Jag ska också göra den korta metoden för första gången och börjar om två veckor. Visst är man lite nervös att det inte ska fungera så bra, men om det gör det så går det ju underbart snabbt från start till ET. Vi får hoppas att detta är metoden för oss.
Skicka en kommentar