Att trotsa vädret

Torsdag morgon 16 grader och regn. Vi har bestämt med vännen P att vi ska göra en utflykt. Han ringer nu på morgonen samtidigt som han cyklar och sedan pantar flaskor. Hör typ inget av vad han säger. Hur som helst hade vi pratat om att ta en båt ut till någon ö, äta lunch och ha en skön dag. "Men det regnar" säger jag. "Jag är på ändå" säger han. "Några andra av mina kompisar ska med. Ska vi säga att vi ses vid Grand vid halv tolv och sedan tar någon båt bara. Alltid går det väl någon" säger han. "Vi hörs senare. Sambon sover ännu" svarar jag.

För det första. Det regnar. Ska man trotsa vädret bara för att och strunta i att man måste ha regnkläder och bli blöt om fötterna för att gummistövlarna är trasiga och kastade? För det andra. Klockan halv tolv ska Prinsen äta lunch. "Men han kan väl äta på båten" säger vännen P. "Jo visst men kan man värma mat på båten och går det överhuvudtaget någon båt klockan halv tolv?" Jag kan inte bli sittande på kajen vid Grand med en kall barnmatsburk och en hungrig prins och bara vänta på att det ska komma en lämplig båt. Den tiden är över då man var hur spontan som helst. Mitt liv med ett litet barn kräver planering, förstår inte folk det?

Där är jag nu. Med en sambo som tagit sovmorgon, med en prins som sover ute i vagnen och med vännen P som är på G och ska ut på båttur.

Jag vill inte trotsa vädret. Jag inser att det är pissväder, kallt och blött. Jag vill helst bara ta mig till något mysigt café och bänka mig där med en stor kopp te i handen och något smarrigt att äta. "Vi kan väl göra något nytt" sa vännen P. "Testa ett ställe där vi aldrig har varit". Kanske skulle vara kul någon dag. En annan dag. I dag orkar jag inte med några större projekt. Jag tänker inte trotsa vädret.