Var in och tittade på Anna Wahlgrens sida. Där fanns olika exempel på hur man skulle kunna hantera olika sömnproblem som kan uppstå hos små barn. En mamma hade en dotter som var tio månader. Den lilla flickan hade vant sig vid att somna vid bröstet och mamman försökte, liksom jag, att bryta mönstret. Mamman försökte enligt henne själv helhjärtat men gav upp då hon inte klarade av att höra sitt barn gråta. Precis som jag.
Någon slags "expert" på Anna Wahlgrens sida skrev att man måste "bestämma sig" och talade om barnets självömkande gråt. Hon skrev till denna desperata mamma att man måste fullfölja, att man inte bör ta upp sitt gråtande barn och menade då att "mamman inte vet hur man tar sig fram här i världen" och att barnet blir förvirrat. "Det är inte snällt att inte fullfölja" påpekade "experten".
Visst fattar väl jag också att det bästa är att vara konsekvent. Men hur ska man gå till väga då man inte orkar höra sitt barns förtvivlade gråt? Fick en känsla av att Anna Ws metod är som någon slags sekt där man aktivt bör välja sida innan man ger sig in i spelet.
Är jag inte snäll då jag ger vika för mitt barns gråt? Hur skiljer denna "expert" på självömkande gråt och ledsen gråt? Skulle jag vara en sämre förälder för att jag ändrar plan och inte håller ut en halv natt med skrik? Man måste ju prova för att få veta hur barnet reagerar och hur man själv som förälder känner.
Jag tänker aldrig mer besöka Anna Wahlgrens sida.
tisdag 10 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja usch ja ... Jag har också läst olika metoder och jag ratar dom alla. Jag gillar inte en metod rakt av, jag vill hitta min egen. Som passar mig och mitt barn. Sen kan man ju ta influenser lite var stans ifrån, och det gör jag.
När jag slutade nattamma min dotter så tog det ungefär en vecka. Men jag tror att hon var mer eller mindre redo för det och jag också. Vi delade säng, i ett eget rum en vecka. Med ett duntäcke emellan så att hon inte "kom åt mig" och sen mutade jag henne med en nappflaska med vatten när hon ville suga. Det fungerade, inte helt smärtfritt, men det fungerade. Hon skrek och var ledsen lite till och från, men jag fanns ju hos henne, precis bredvid. Det fungerade för oss.
Men som sagt, jag tror att man måste hitta sina egna metoder. Alla är vi ju helt unika individer.
(hittade hit från Tinselflickan Och Piri, du hade skrivit så bra kommentarer att jag gärna ville titta till din blogg också)
Vad som funkar för vissa funkar inte för andra, så är det ju.
Själv läser jag just nu på AW:s forum, men inte om sömn. Där finns helt underbara tips och råd hur man hanterar förtrots och sådant. Att inte säga nej hela tiden utan att i stället visa hur man gör. Och att bilda pakt med barnet. Har skrattat högt flera gånger!
Tycker det är synd om AW bara förknippas med stränga sömnmetoder, det finns mycket annat klokt här att ta till sig.
Kram
A
Haha kan inte lämna detta:
SHN-kuren innebär INTE att barnet ska gråta. MAn ska lugna med hjälp av olika verktyg (solfjäder, buffning, ramsa). Men barnet ska lugnas i sin säng, det är det som är skillnaden. SHN är inte alls en skrikmetod. Kanske du hamnade på ett olyckligt inlägg?
Tess: Kul att du hittade hit till min blogg! Välkommen!
Det låter bra det där med duntäcket. Kanske något att testa.Ska absolut ha en vattenflaska till hands då vi ska ta bort nattamningen.
Anna: Kanske att jag gick på för hårt då jag läste på AW:s sida?Det är möjligt att hon kan ha tips som kan vara bra. Tyvärr stötte jag ihop med råd som enligt mig låter helt galna och detta gjorde mig avtrubbad.
Tack vännen för fina ord. Jo jag vet att jag är en bra mamma, det gör jag. Jag reflekterar mycket över hur jag är mot Prinsen och gör allt jag kan för att han ska må bra och bli/vara en trygg person.Kände mig bara så maktlös för stunden där jag satt efter att återigen ha misslyckats med mina försök att få honom att somna i sin spjälsäng. Och så när jag sökte information på nätet krockade jag med den där "expertens" nedlåtande kommentarer. Men skam den som ger sig. Jag ska nog hitta en lösning som passar oss. Återigen tack för fina kommentarer!
Skicka en kommentar