Det har nu gått 13 veckor sedan det positiva testet efter FET:et. Det lilla som först blev men som sedan inte ville stanna kvar. Kanske hade jag redan berättat på jobbet, sagt att jag bara skulle jobba denna termin innan ledigheten. Förmodligen hade mina släktingar nu fått veta, kanske till och med sett en tidig ultraljudsbild.
Men det blev inget och här sitter jag och sprutar med min synarela. Tänk vilken räkmacka det hade varit att bara glida in efter semestren och tala om. Feträkmacka hade det varit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja fy fan vad orättvist det är.
Vissa dagar går bättre, andra sämre. För några veckor sedan slog det mig att jag hade varit tvåbarnsmamma nu om inte vårt lilla foster hade dött i januari. Men konstigt nog gick augusti lättare än jag hade hoppats, kanske just pga Synarelan och Puregonet. Det blev en symbol på nystart. Men visst, jag hade gladeligen sluppit.
Kram vännen!!
Skicka en kommentar