Det började med att vi pratade om ett program som handlade om lesbiska par som på olika sätt fick barn. Det var på jobbet och jag sa " Jag har inte några moraliska aspekter alls. Jag förstår bara att folk längtar efter barn." Efter en stund var det bara jag och en tjej, P, kvar. P är en relativt ny tjej på jobbet. Hon och jag funkar bra ihop, både arbetsmässigt och även privat skulle jag tro. Så plötsligt, jag minns inte hur, hade P berättat att hon absolut vill ha barn trots att hon är singel och snart 40. Jag blev eld och lågor och började prata om Danmark och Femmis. "Hur kan du så mycket om det här?" undrade hon och jag svarade svävade att
"jag känner folk..."
Detta var innan semestern och innan hon gick på ledighet sa hon "Men jag kan ju faktiskt träffa en karl under sommaren." "Visst" sa jag "...men om inte tycker jag att du kör racet själv för jag tror att du kommer att ångra dig annars."
Nu är det höst och P är fortfarande singel. Hon är i starten för att åka till Damnark och jag, som enda informerade på jobbet, hejar på.
Har bestämt mig för att berätta för henne att vi håller på med IVF. Jag hade aldrig gjort det om inte hon på ett sätt var i samma båt, men nu känns det dumt att lyssna på hennes resonemang som jag förstår mer än väl och bara nicka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Spännande! Lycka till till P.
Åh, vad bra! Jag har själv, i mer eller mindre misstag, hittat en kollega som är i nästan samma situation som jag, och jag tycker det är skönt att kunna prata om allt med henne. Hoppas ni har glädje och "nytta" av varandra!
det måste vara jätteskönt att ha en "allierad" - för er båda
Vad bra att du kunde sprida budskapet om Danmark till henne. Och så skönt att ni har varandra nu!
Skicka en kommentar