För någon vecka sedan var det lätt att lägga Prinsen. Efter gonattsaga och gos var det bara att lämna rummet så somnade han själv.
Nu vill han att jag ska ligga bredvid. Försökte ikväll att vara konsekvent och tala om att mamma skulle dricka te och vara uppe en stund. När han sedan kom upp lade jag honom i sängen igen och berättade samma sak. Efter ett tag skrek och grät han och jag kunde inte hålla mig, utan gick in. Han kastade sig runt min hals.
"Varför är du så ledsen?" undrade jag. "Mamma och pappa är uppe, det vet du ju."
"Gåta, letten" svarade han. (Gråta, ledsen.)
"Men varför älskling?"
"Mamma."
"Längtade du efter mamma?"
Han nickade.
Så klart att jag smälte. Min kloka lilla tvååring vill att mamma ska vara nära. Hur jäkla lätt är det då att vara konsekvent och lämna rummet så att han ska kunna somna själv igen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nej, det är verkligen inte lätt. Min dotter har också blivit väldigt mammig efter inskolningen på förskolan och vill inte bli lämnad ensam på kvällen. Och då vill jag inte göra det heller. Så länge jag märker att hon behöver tryggheten och inte gör det av trots, då kan jag inget annat än att finnas där för henne. Plötsligt släpper det igen och de somnar gott själva.
Kram Isa
Jag tror inte alls på att vara konsekvent!
Ibland går det jättebra att somna själv, och då är det jättebra.
Men andra gånger går det sämre. Det kan ju varit en jobbig dag hos dagmamman eller vad som helst som inte du vet om, som gör att Prinsen behöver lite extra närhet just då. Och så klart ska han få det!
Jag tycker att du gör helt rätt!!!!!
Kramar
Skicka en kommentar