Hormonell

Denna eftermiddag har jag varit hormonell. Mensen som brukar komma på dag 30 har jag inte sett ett spår av trots att jag är på dag 32. Skulle vara skönt om den ville komma imorgon när jag ändå är hemma med en förkyld prins, istället för att jag får stå på jobbet bakkom en gran på gården och viska i telefonluren "Nu har jag fått mens..."

Jag hade lagat korvgryta till middag, tänt ljus och Prinsen och jag skulle äta. Sambon var på jobbet sent. Prinsen var trotsig och tjatade bara om glass och yoghurt. "Nej" sa jag. "Vi ska äta mat." Då tog Prinsen tallriken och puttade så att den åkte av bordet. "Vad GÖR du? Kastar du maten på golvet?!" sa jag med hög röst. Jag som alltid har oändligt tålamod med Prinsen kände mig arg och blossig. Prinsen sprang runt på vardagsrumsgolvet och skrek. Själv satt jag kvar vid bordet, tittade på maten på golvet och...grinade.

I vanliga fall hade jag bara sagt "Så gör man inte" och torkat upp maten. Nu blev jag sittandes snorig och dan med tankar som "Han vill inte ha min mat som jag har stått och lagat" och "Fy vad jag är irriterad."

Intågande mens + Synarela = Hormonell Anna-Bell, det är så ekvationen måste se ut.

Jag tog mig samman, torkade upp maten från golvet, gosade med Prinsen och lät honom äta pannkaka med sylt och grädde (som han även åt till lunch.) "Mamma arg. Mamma lessen" sa Prinsen och jag fick dåligt samvete.

Åkte till Ica Maxi. Handlade en hel del och skakade av mig det dåliga samvetet. Jag är ingen dålig mamma, det är jag inte.
Låt gå att det är överdrivet att grina över en portion mat på golvet men jag är bara så...hormonell.