Krisläge på jobbet. Utan att säga för mycket kan jag nämna att det handlar om ekonomi. Det kommer att ske stora förändringar, det måste det göra. All peronal är inte överens och innan detta är över kommer det att röras om i grytan många varv.
Tack för svar på mitt inlägg om huruvida jag ska betätta för mina kollegor eller inte. Nej, jag vill nog inte egentligen. Bara för kollegan P som ska göra insemination i Danmanrk.
Som jag sa i mitt förra inlägg så har det kommit fram att min kollega C har panikångest. Helena- Tack för att du skrev om dina erfarenheter av problemet. Det jag tänker om jag berättar för C är att jag kanske inte möts av förståelse. C blir som sagt väldig stressad av förändringar och just nu är det redan en massa saker på gång på jobbet. I mitt arbete tvingas man jobba nära varandra och det jag tänker är att om jag berättar för C att vi gör IVF kanske hon bara ser att jag snart är gravid, vilket absolut, som vi vet, inte behöver vara fallet. OM jag skulle bli gravid måste jag vara ledig. Om jag är ledig måste jag ha en ersättare. Detta skulle betyda ännu en stor förändring för C men det handlar inte om att jag själv tror att jag är oumbärlig på något sätt. Och att betätta för någon som blir stressad och kanske därmed inte orkar försöka förstå orkar jag inte. Förstår ni?
Jag vet, det låter som att jag är någon siare om hur folk ska tänka, men jag vill verkligen tänka efter innan jag talar om för någon. För som Zygoten sa; Man bör tänka till innan, för sedan är det försent.
lördag 13 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag var för några år sedan chef över ett antal förskollärare och barnskötare. En av förskollärarna berättade faktiskt för mig att hon och hennes man höll på med IVF, men hade inte berättat för någon annan. De hade då precis gjort en återföring och väntade på att testa.
Jag blev oerhört tacksam och glad över förtroendet. Jag hade länge känt att något inte var helt okej, och jag känner att vi förstod varandra bättre efter detta. Men jag förstår också att det var lite av en chansning från hennes sida - hon kunde ju inte med säkerhet veta hur jag skulle hantera förtroendet eller bemöta henne.
Hon testade för övrigt positivt, men tvingades senare abortera barnet. Ett senare försök gick bra hela vägen och hon har nu ett litet barn hos sig.
Lycka till, hur du än väljer att göra!
Skicka en kommentar