Att stånga sig blodig

Jodå. Doktor O lovade två embryon tillbaka. Det gjorde han i måndags och detta skulle gälla oavsett om det blev återföring på onsdagen eller fredagen. Idag ringde jag till Linné. Klockan var nio på morgonen när jag smet från fruktstunden och in i kuddrummet på jobbet och stängde dörren om mig. När jag kom fram frågade jag hur många av våra befruktade små som har fortsatt och delat sig. I onsdags plockades ju 14 ägg varav 10 sedan befruktades. "Det ser jättebara ut" sa syrran. "Elva har fortsatt att dela sig."
Jag blev mycket förvånad men började ändå att prata om den andra grejen jag ville veta. "Jag räknar med att vi får tillbaka två små på lördag om det finns två kvar" sa jag. "Det ska väl inte vara några problem" sa hon. "Det står i er journal att ni önskar två och räknar med det på lördag."Syrran sa att hon inte kan bestämma det och jag påpekade att Doktor O lovat det senast denna vecka. Jag fortsatte att prata om det eftersom jag ville ha en rakt svar och till sist sa hon att hon skulle tala med läkarna i alla fall. "Måste jag ringa igen eller kan jag räkna med att det blir som vi har sagt?" frågade jag. "Du behöver inte ringa igen" fick jag till svar.


Mitt på dagen upptäckte jag att jag fått ett röstmeddelande på mobilen. Det var Doktor O som hade ringt. Han sa något i stli med: "Det är Doktor O från Linnékliniken. Jag ringer angående att det inte är jag som jobbar på lördag. Vi har diskuterat på kliniken och vi är överens om att det blir en blastocyst på lördag eftersom jag inte jobbar då. Detta är för att informera dig. Ok."

Klockan 14.00 när mellanmålet var framdukat drog jag en lögn för kollegorna för att komma loss och ringa. En annan syrra svarade. Att de 10 hade blivit 11 berodde på att en var lite sen i starten och började dela sig senare än de andra sa hon efter att ha pratat med en på labb. Hon verkade för övrigt obekväm med att ta emot min besvikelse. Hon tyckte att jag skulle prata med den syrra jag först talat med. "Men ni kan inte göra något tyvärr" sa jag. "Doktor O lovade oss två så sent som denna vecka. Nu säger han på svararen att han inte jobbar och att det bara blir en därför..." "Jag gör så här" sa syrran. "Jag ber Doktor O att ringa dig." "Bra" sa jag och hade mobilen i fickan hela eftermiddagen. Han ringde aldrig. Han har fortfarande inte ringt. Klockan är nu 23.00.

Jag känner mig orättvist behandlad för att:

- Doktor O har vid två tillfällen lovat oss två tillbaka, senast i måndags.

- Det verkar som att det endast är Doktor O som sätter tillbaka två och inte hans kollegor. Alltså, hur mina önskemål uppfylls beror på hur läkarnas schema ser ut. Känns det seriöst att de har olka policy?

- Doktor O sa i samband med diskussionen om två tillbaka (i måndags) att det är viktigt att man mår bra när man ruvar. "En som ska bli ett barn och en till själen" sa han så fint.

- Detta är vårt 6:e syskonförsök. De på Linné verkar inte ta hänsyn till vår historia och jag vet att en del par som inte alls har kämpat lika länge som oss får tillbaka två på just den kliniken. Återigen för att de råkar pricka just Doktor O:s arbetsdagar?

Idag är jag förbannad och ledsen. Imorgon fortsätter kampen Jag är trött på att mest hela tiden behöva stånga mig blodig.