Söndag

Stora våndan hela dagen. Träffade ändå en kompis som inget vet. Promenerade i spöregnet så barnen somnade i sina vagnar. Fikade på kvarterskrogen eftersom cafét hade stängt. Var helt slut av dagens tankar men ville ändå åka till pappa som är kvar på sjukhuset. Drog dit ensam vid sjusnåret. Pappa är bättre förresten, men de vet inte om det är stroke han har drabbats av igen. Han blev glad över att jag hade Aftonbladet med mig. Satt i foränden av hans sjukhussäng en timme och pratade. När jag kom hem hade sambon lagt Prinsen. Jag antog att Prinsen sov och tassade in i hans rum för att titta på honom. En glad pojke kikade upp från sitt tjocka täcke.
"Mamma!" sa han. "Jag har längtat efter dig!" Jag kröp ner bakom honom, strök hans lilla rygg, pussade hans mjuka kinder, tankade styrka och kraft.
"Finaste Prinsen, jag har längtat efter dig också. Jag var bara hos morfar en stund. Sov nu vännen."