Idag har jag sett lite blod igen och nu är jag hemma på min rast och ringer.
Doktor L sa att det är VUL som gäller så här tidigt och jag fick en tid 7/7. Det är läänge dit. Har inga symptom på varken det ena eller andra, förrutom att jag ibland har metallsmak i munnen. That´s it. Och så blodet då.
Till Blastocysten:
Vi har försökt i många dar,
längtar efter ett syskon till vår fina prins.
Jag undrar så, är du kvar?
Är du något som ännu finns?
Jag lovar att vara trygg och snäll,
så snälla lilla underbara ärta,
stanna hos mamma Anna-Bell,
än lever hoppet kvar i mitt hjärta.
/Anna-Bell
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Så länge din riktiga mens/tidigt missfall inte satt igång så ÄR DU GRAVID! Jag vet hur svårt det är att tänka så. Men tänk så här - om allt nu skulle gå åt skogen, då är det väl bättre att ha njutit (i alla fall trott på) graviditeten medan den varade.
Kram Lisa
Anna-Bell, jag tänker hoppas med dig hela vägen!
Kära Anna-Bell! Jag har inte kommenterat tidigare, men läst din blogg ett bra tag. Jag tror att jag hittade hit via Tingeling :) Jag ville bara skriva att jag fick också rosa på pappret, varje dag i nästan 3 veckor och sedan blev det en fin liten dotter ändå. Så ge inte upp hoppet! Kramar Maria
Tycker att det låter lovande trots det rosa...så var det för mig med...och det gick ju riktigt bra
Tänker på dig
Du har mina tummar.
Poesin är nog det som får detta att tippa över åt rätt håll. Förstår att blodet är psykande, men det kan ju gå bra det här! Men att vänta till 7/7, det är länge.
Åh måtte det gå bra det här!
Tummar hålles för allt vad jag är värd här!
Djupa lugna andetag. Jag håller tummen så hårt jag kan!
Skicka en kommentar